Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
mängden sackarin angår, trodde man sig till en början kunna uppskatta
den till 5 a 6 tusen kg per år, ehuru det väl är möjligt, att den varit
något större på grund af lättheten att införa den i bref, äfvensom det
låter tänka sig att andra sötmedel med annat namn och annan
sammansättning undgått tullregistrering. Under senare åren har dock importen
något nedgått, så att den 1907 uppgick till 3,900, 1908 till 3,700 kg.
Vid Landtmannaförbundets årsmöte 1899 gjordes, alldenstund landets
socker bets- och kornodling i hög grad skadades genom sackarinmissbruket
och sackarinets användning i närings- och njutningsmedel måste betraktas
som en förfalskning, ett uttalande i syfte att åstadkomma förbud mot
användning af sackarin i födoämnen och drycker, samt att sackarin ej
måtte få utlämnas till försäljning annat än från apotek efter läkares
föreskrifter.
Hvarken Kungl. Maj:t eller riksdagen ansåg emellertid, att några
åtgärder borde vidtagas för hämmande af sackarinmissbruket.
År 1902 fördes dock frågan till riksdagen genom två samtidigt väckta
motioner angående anhållan hos Kungl. Maj:t om förslag till sackarinlag.
I utskottsbetänkandet, däri en dylik Iag förordades, framhölls med
skärpa, att man kallar sackarinet »den fattiges socker» och att detta ej
bör onödigt fördyras, men att den mindre bemedlade dock ej bör rentaf
förledas att använda sina blygsamma inkomster till förvärfvandet af varor
utan näringsvärde. Han bör i stället om möjligt skyddas mot bedrägliga
näringsidkare.
Riksdagen gillade den gjorda framställningen och samma år uppdrogs
åt kommerskollegium att göra de nödvändiga utredningarna.
År 1905 minskades något sackarinets användning genom förordningarna
angående försäljning af vin och maltdrycker, däri förbud utfärdades mot
sackarins förekomst i dylika drycker.
År 1911, sålunda först efter 6 år, hade de förut omtalade
utredningarna hunnit fullbordas och ett förslag till sackarinlag, i hufvudsak lika
med den, som finnes i Tyskland, utarbetats, hvilket nämnda år förelades
riksdagen, där det godkändes af första, men afslogs af andra kammaren,
hvarför sackarin fortfarande får tullfritt importeras och användas som
ersättningsmedel för socker i stor utsträckning.
Vid nämnda riksdag talades om, att frukter och lingon i stor
utsträckning sötas med sackarin och undras hvarför man skall missunna den
fattiga befolkningen att begagna en billig krydda. Man får vidare veta,
att svagdrickat är bättre än före 1905, men att det blir smakligare och
ännu bättre, när man däri blandar lagom med sackarin.
En talare ville ej hafva sackarinförbud, så länge tobak och alkohol får
säljas, och slutligen är värdt framhålla, att socialisten herr B. Eriksson,
Grängesberg, säger sig tro för sin enskilda del, att hederskänslan finnes
kvar i vårt land i så pass hög grad, att en lagstiftning kan vinna gehör.
Sackarinlagen föll genom samarbete mellan n}’kterister och socialister.
Herr Eriksson hade motionerat om afslag på den Kungl, propositionen,
samt uppträdt som reservant i bevillningsutskottet, som behandlat frågan.
Han ville ej vara med om någon lag med förbud mot att fritt använda
konstgjorda sötningsmedel, men det syntes, som om man kunde nå samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
