Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ende i två stadier — på ett eller annat sätt. — Föredr. hade nu åter
tagit upp detta spörsmål till behandling och därvid gjort början med
glycerinens amonohlorhydrin. Det hade visat sig, att en tillsats på
förhand af reaktionsprodukterna — glyceringlycid och glycerin — ej
utöfvade något märkbart inflytande på reaktionsförloppet, och hade
härigenom ådagalagts ohållbarheten af från annat håll (W. P. Evans:
Zeitschr. f. physik. Chem. 7.3 3 7) uttalade uppfattningen, att »gången» i
konstanterna förorsakades af reaktionsprodukternas hämmande inverkan
på förloppet. I stället hade föredr. genom bestämning af den alkaliska
sönderdelningshastigheten för olika fraktioner af den vanligen s. k.
»a-klor-hydrinen» (ur glycerin) lyckats ådagalägga, att i de lättflyktigare delarna
öfvervägande finnes en förening med högre sönderdelningshastighet och
i de mindre flyktiga — en och samma proc. sammansättning — med
lägre, hvarvid dock en fullständig separation genom fraktionerad
destillation ej uppnåtts och väl knappast vore praktiskt möjlig. Genom
framställning af ren a-monoklorhydrin ur epiklorhydrin och vatten hade föredr.
konstaterat, att föreningen med den större sönderdelningshastigheten var
identisk med denna. Den mot alkali beständigare var därför
/9-glycerin-monoklorhydrin. En blandning af dessa ger med alkali en starkt
sjunkande bimolekylär konstant, medan rena former någorlunda väl följa det
bimolekylära schemat.
Af detta följde nu också, att de af Evans (1. c.) undersökta
klorhyd-riner, som företedde starkt sjunkande sönderdelningskonstanter, men
enligt gängse uppfattning voro rena kemiska individer, voro att betrakta
som blandningar af två isomerer. Föredr. påpekade, att i många
hithörande fall en bestämning af den alkaliska sönderdelningshastigheten
för närvarande vore det enda medlet att bestämma, om ett preparat var
fullt enhetligt eller ej, då kokpunkten och specifika vikten ej lämnade
något säkert afgörande såsom alldeles för litet variabla. Särskildt kunde
man tänka sig denna metod tillämpad på glycerinens en- och tvåvärda
estrar. Genom dylika bestämningar hade föredr. visat, att en vid addition
af hypoklorit till allylalkohol erhållen monoklorhydrin var en blandning
af a- och /?-förening, ungefär i de proportioner, som handelns
»«-monoklorhydrin» uppvisar. Förut har man antagit, att här /9-form bildades.
Däremot gaf glycid med klorväte en nästan ren «-förening.
Glycerinens båda äiklorhydriner hade äfven varit föremål för
undersökning, såväl kinetiskt som preparativt. «-«rföreningen fås ren (fulist.
fri från «-/?-) ur epiklorhydrin och klorväte, medan handelns preparat
är förorenadt och ej så Jätt fås enhetligt. Allyalkohol och klor ge —
såsom man ju kan vänta — blott «-/?-diklorhydrin, medan allylklorid
och hypoklorit ge en blandning af båda föreningarna med ungefär 30 %
af a-aT. Den alkaliskt-kinetiska metoden är här synnerligen skarp, då
«-^-föreningen har mer än 100 ggr. större sönderdelningshastighet än
isomeren.
Föredr. omnämnde slutligen, att jämte ofvannämnda föreningar äfven
etylénklorhydrinen kinetiskt hade bearbetats, hvarvid undersökts
inflytandet af koncentrationsändringar, af olika baser neutralsalter o. s. v. Som
hufvudresultat af dessa undersökningar kunde framhållas, att de neutrala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
