Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
diverse publikationer gjorts gällande, har sin grund i uppfinnarens
felaktiga uppgifter om teorien för metallpulvrets vidhäftande på den yta,
som skall beläggas. Schoop utgår nämligen från den satsen, att
metallpulvret legeras med beläggningsytan. Det oriktiga i denna sats bevisas
emellertid genom Schoops egna uppgifter, att metallpulvret, då det
träffar beläggningsföremålet har en maximaltemperatur af 70° C, en
temperatur som för öfrigt i de flesta fall ej uppnås. Om en hopsvetsning
verkligen skulle ha kunnat åstadkommas, så hade metoden varit
idealisk då med densamma ett fullständigt metallskydd i så fall skulle
kunnat åvägabringas. Inom den kemiska industrien skulle metoden
då säkert funnit mångsidig användning. Verkliga orsaken till
vidhäftningen är emellertid enligt föredragandens åsikt en helt annan.
Beläggningsytan behandlas nämligen, innan den skall besprutas, om den
utgöres af ett hårdt föremål exempelvis metall, ytterst omsorgsfullt med
sandblästerapparat, som gör ytan porös. Den påsprutade metallen,
som träffar ytan i form af ytterst tunna metallfjäll, intränger då i
håligheterna eller splittras mot uppstående ojämnheter. Fjällen komma på
detta sätt att bindas ihop som fiberna i en väfnad eller t. ex. i papper.
Om metallen däremot sprutas på en yta, som ej blifvit ytterst väl
förbehandlad genom sandblästring, fastnar den ej. Den omsorg, som måste
nedläggas på metallytornas förbehandling är lika viktig som öfriga delar
af metoden. Föredraganden visade med mikroskop, att den
metallise-rade ytan verkligen hade det angifna utseendet. Om den belagda ytan
ej efter besprutningen poleras, så äger den ej tillräcklig täthet för att
utestänga vätskor eller gaser, som kunna angripa den underliggande
metallytan. Detta påståendes riktighet demonstrerade föredragande å en
kokare som varit belagd med aluminium och därefter utsatt för inverkan
af en svag syra. Syran hade trängt igenom fjällen och angripit
järnkokaren, så att aluminiumöfverdraget fullständigt bortträngts af den
utvecklade vätgasen.
Ingeniör Strehlenert framhöll att endast vid beläggning med metaller
af låg smältpunkt såsom bly och tenn, där metallfjällen genom en
kraftig mekanisk efterarbetning kunde tänkas blifva ihop valsade, man kunde
påräkna en tät yta. En sådan kan emellertid till mycket billigare pris
erhållas genom enklare metoder.
Till slut omnämnde föredraganden, att han vid ett föredrag angående
denna sak i ett tekniskt samfund blifvit vägrad att få yttra sig. Han
framhöll i sammanhang härmed vådan af reklamanföranden, hvilka icke
tåla att underkastas diskussion och varnade för att på grund af den
ensidiga uppfattning, dylika föredrag afse att sprida, skapa sig för höga
tankar om en metod, som i verkligheten endast har mycket begränsad
utvecklingsmöjlighet.
Med anledning af föredraget begärdes ordet af professor C. Benedicks,
som ansåg att föredraganden varit väl skarp i sin kritik af den Schoopska
metoden, hvilken talaren från vetenskaplig synpunkt funnit mycket
intressant ehuru tillsvidare långt ifrån uppklarad. Att metallöfverdraget
endast »adhärerade mekaniskt» behöfde ej utesluta tillräcklig vidfästning.
Talaren anförde flera exempel på, huru mekanisk adhäsion understun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
