Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
I detta afseende äro emellertid de uppgifter, som hittills finnas i
littera-tusen om kolmens sammansättning, alldeles oriktiga.
Som bekant existerar ett genetiskt samband mellan uran och radium.
Rutherford och Bottwood1 ha bestämt den mängd radiummetall, som
står i jämnvikt med 1 del uranmetall, till 3,1 x 1 (T7 delar. Därest
jämvikt existerar i ett mineral mellan uran- och radiumhalten, skulle
man således med kännedom om uranhalten kunna beräkna radiumhalten.
Genom arbeten af Gleditsch, Soddy och MarJcwald känner man nu, att
denna relation gäller med säkerhet endast för äldre mineral, såsom friskt
pechblände och därmed besläktade, medan yngre eller mindre
motståndskraftiga mineral på grund af vittring eller urlakning innehålla en
radiummängd, som är mindre än den ur ofvannämnda relation beräknade.
MarJctvald och liussell ha i vissa prof af carnotit och autunit funnit en
verklig radiumhalt, som utgjort endast 20 % af den teoretiskt
beräknade mängden. Uranhalten kan därför i allmänhet icke läggas till
grund för tillförlitligt beräknande af ett minerals radiumhalt. Enligt
mina undersökningar lider äfven kolmen af en sådan radium brist i
förhållande till den radiumhalt, som teoretiskt skulle motsvara dess
uran-halt.
Enligt C. Winkler2 innehöll ett af honom undersökt kolm prof med
22,28 % aska 0,64 % U308, enligt J. Landin’6 ett prof med 45,11 %
aska 0,41 % U308 och enligt i?. J. Struts ett prof med omkring 33 %
aska 0,3 7 7 % U308. Enligt den erfarenhet, jag hittills vunnit, torde
kolmens uranhalt i mycket askfattiga prof icke nämnvärdt öfverstiga
0,5 % U308, medan den i askrikare stannar betydligt under detta värde,
och torde högre värden få tillskrifvas de analytiska svårigheterna vid
afskiljandet af uran från kolmaskans öfriga beståndsdelar enligt äldre
metoder.
Beträffande de direkta uppgifterna om kolmens radiumhalt känner jag
från den vetenskapliga litteraturen — om man bortser från Landins
tydligen endast preliminära värde, 1 centigram pr ton — blott en sådan,
nämligen Strutts värde 6,7 milligram radiumbromid pr ton, men i
dagspressen har upprepade gånger förekommit en uppgift, att kolmen
innehåller 2,4—5 mg. RaBr2 pr ton. Af dessa uppgifter är den, som
lämnats af Strutt oriktig på den grund, att det af honom använda
standardpreparatet endast innehöll en fjärdedel af den radiummängd, han vid
sina beräkningar antog. Korrigeras hans värde med ledning af öfriga i
samma arbete angifna, jämförda med Boltwoods och andras
undersökningar öfver relationen mellan uran och radium, erhåller man för
kolmen en radiumhalt af 1,6 mg pr ton. De ur dagspressen hämtade
uppgifterna åter torde ha tillkommit genom oriktiga beräkningar beroende
på bristande kännedom om hithörande litteratur.
1 Amer Jour. Sei. [4] XXII, 1. (1906); XXV, 296. (1908).
2 Öfversikt af K. V. A. Förh. 58, 503, (1901).
3 Tekn. Tidskr. Afd. Kemi o. Bergsvet. 35, 28. (1905).
4 Proc. Royal Soc. London 76, Serie A, 88 (1905).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
