Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
tryggare, om gränsen 117° skulle kunna bibehållas. Men ju högre
gränsen sättes, desto större blir möjligheten, att mindre tillsatser af
kokosfett kunna gå fria. Och skulle det visa sig, att kokosfett med abnormt
låg fytosterinhalt verkligen förekomma i handeln, blir denna möjlighet
ganska stor, äfven om gränsen icke sättes högre, än erfarenheten visat
vara alldeles nödvändigt.
Om kiselgurets användning vid kalorimetriska
värmebestämningar.
Af V. Hernqvist.
Vid bestämning af kalorimetriskt värmevärde hos fasta ämnen
briketteras vanligen den profmängd, som skall förbrännas. Detta låter sig
dock ej alltid utföras. Så är förhållandet med koks. För att då erhålla
en brikett måste något ämne tillsättas, som verkar bindande. Vanligen
torde härtill användas stenkol, hvaraf en tillvägd kvantitet blandas med
den till förbränning afsedda koksmängden. Den på så sätt erhållna
blandningen går lätt att brikettera. Vid beräkning af analysresultatet tages
sedan hänsyn till det värme, som det tillsatta stenkolet alstrar.
Användes en kalorimeter enl. Berthelot-Mahler, Kroeker så kan det vatten, som
bildas vid förbränningen tillika med det, som finnes i profvet i form af
fuktighet kvantitativt bestämmas och är detta förfaringssätt mycket
praktiskt för beräkning af det effektiva värmevärdet. Äfven vid denna
beräkningen blir det ett extra arbete på grund af stenkolets närvaro. För
att underlätta uträkningen af analysresultaten fordras i stället för
stenkol ett ämne, som verkar bindande, ej alstrar eller binder värme vid
brikettens förbränning, och som ej innehåller något vatten. Dessa
fordringar uppfyller glödgad kiselgur. Ett förfaringssätt, som jag en längre
tid användt vid bestämning af kalorimetriskt värmevärde hoskoks är följande:
1 gr. koks blandas väl med 0,5 gr. glödgad kiselgur och blandningen
briketteras tillsammans med ett vägdt stycke nickelin tråd. Vid
briketteringen förloras alltid några milligram, hvarför hela briketten väges och
denna senare vikt användes vid beräkningen. Af briketten efter afdrag
af trådens vikt (c:a 6 mgr.) utgör 2/3 koks.
Den på så sätt framställda briketten låter sig lätt förbrännas och
aldrig har jag funnit något oförbrändt kol efter förbränningen.
Äfven en annan användning har kiselguret vid kalorimetriska
värmebestämningar. Skall värme värdet hos ett flytande ämne Fasorn tjära, olja
m. fi. bestämmas, så briketteras c:a 1 gr. kiselsyra och briketten väges.
Droppvis fuktas sedan brikettens öfre yta med det flytande ämnet tills
ungefär 1 gr. sugits in i briketten hvarefter denna väges.1 Sedan sker
förbränningen som vanligt och förlöper alltid lugnt och fullständigt. På
detta sätt undvikes att profvet sprätter, hvilket alltid inträffar, om ett
flytande ämne förbrännes direkt och förorsakar ofta att emaljeringen i
bomben spricker sönder.
1 Är ämnet mycket tjockflytande befordras absorptionen genom obetydlig
uppvärmning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
