Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Till frågan om kolmens radiumhalt.
Af Rob. Mauzelius. Ref. af Å. G. E. (Forts. fr. XXVI, 93.)
Analysförfarandet kan lämpligen ställas på följande sätt.
Finpulvriserad kolm (20—40 gram) blandas med omkring 0,1 % af
sin vikt kristalliseradt klorbarium och värmes i en Kjeldahls kolf med
koncentrerad svafvelsyra. Upphettningen fortsättes, till dess massan
nästan affärgats, och kan mot slutet påskyndas genom tillsats af något
salpetersyra. Omkring 15 gånger kolmens vikt svafvelsyra åtgår. Efter
slutad oxidation utspädes med vatten under afkylning, kolf innehållet
nedspolas i en bägare, och lösningen, som nu bör utgöra minst 250
kbcm., lämnas att stå till följande dag, för att det radiumhaltiga
bariumsulf ätet må fullständigt afsätta sig. Det olösta, som utom BaS04
hufvudsakligen utgöres af den afskilda kiselsyran, affiltreras och afrykes
med fluorvätesyra och svafvelsyra, hvarvid tillses, att den förra aflägsnas
så fullständigt som möjligt. Återstoden uppvärmes med utspädd
svafvelsyra och det olösta frånfiltreras. Dettta innehåller nu kolmens hela
radiumhalt jämte Ba, en del Ca, Pb, Fe och annat, men är fritt från uran.
1 detta koncentrat bestämmes radiumhalten. Det måste för detta
ändamål bringas i lösning antingen genom kokning med sodalösning och
därpå följande behandling med saltsyra eller lättare genom smältning
med soda. Smältan utlakas med hett vatten, återstoden affiltreras och
uttvättas fullständigt, hvarefter den löses i saltsyra. Filtratet från BaC03
ete. jämte tvättvatten surgöres med svafvelsyra och uppvärmes. Härvid
erhålles alltid en ringa mängd fällning, som jämte den lilla återstod,
som erhålles vid karbonatets lösning i saltsyra, ånyo smältes med soda,
utlakas med vatten, löses i saltsyra, och lösningen förenas med förut
erhållna klorider. Den mängd radiumemanation, som under viss tid
samlas i denna lösning bestämmes enligt kända metoder1. Emanationen
kan också under härför lämpliga försöksanordningar direkt utdrifvas ur
den reaktionsprodukt, som erhållits genom kolmens uppslutning med
svafvelsyra utan att radiumbariumsulfat föret afskiljts2.
Stå för emanationsbestämning nödiga apparater icke till buds, eller
nöjer man sig med en mindre noggrann bestämning, som dock ger ett
begrepp om storleksordningen för den sökta radiumhalten, kan man
förfara på följande sätt.
Kloridlösningen, som naturligtvis ej får innehålla allt för mycket
saltsyra, fälles med ett öfverskott af svafvelsyra, fällningen affiltreras,
glödgas och väges samt får ligga att »mogna» under en månad, hvarefter
dess aktivitet jämföres med aktiviteten hos ett preparat af ren radiumfri
uranoxid.
Boltwood3 har funnit, att, om aktiviteten hos ren uranmetall sättes
1 Curie, Traité de radioactivité I, 283. (1910). Rutherford, Radioactive
Sub-stances, sid. 659 (1913).
2 Markwald o. Russell, Ber. d. d. chem. Ges. 44, 771. (1911.)
3 Amer. Jour. Sei [4] XXV, 296 (1908).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
