Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
silfverlinier voro väl synliga och ett par kopparlinier knappt synliga.
Kopparlinierna hade en intensitet, som efter skattning och jämförelse med
kopparhaltigt bly torde motsvara 1 koppar på 100,000 bly, hvilket är
alldeles för litet för att hafva något inflytande på atom vikten. Silfret
kom utan tvifvel från de analytiska operationerna, och dess framträdande
är ett godt bevis för spektrometerns stora känslighet. Häraf framgår
nu, att bly af radioaktivt ursprung med en atomvikt af 206,6 ger samma
ultravioletta spektrum som vanligt bly med atomvikten 207,15, hvilket
kan förklaras på något af följande 4 sätt: 1) det okända ämnet, som är
blandadt med vanligt bly och förorsakar den lägre atom vikten, har samma
spektrum som bly, 2) det okända ämnet ger inga som helst linier i det
ultravioletta spektrum, 3) närvaron af en stor mängd bly döljer eller
uppslukar det främmande ämnets spektrum, 4) vanligt bly är själft en
liknande blandning i något olika proportioner. Alla fyra alternativen
äro af intresse, men isynnerhet äro 1) och 4) stridande mot gängse
uppfattning. Dock skulle 4) vid närmare eftersinnande kanske vara mindre
märkvärdigt, än man vid första påseendet är böjd att tro. De sällsynta
jordarterna äro ofta mycket lika till egenskaper, och till deras särskiljande
fordras mycket material och tålamodspröfvande fraktioneringar, och hvarför
skulle icke detsamma kunna gälla äfven om några af de vanliga
grundämnena? Den enda praktiska skillnaden utom radioaktiviteten synes vara
den, att i förevarande fall de inblandade ämnena ej framkalla några
förändringar i det ultravioletta spektrum, men, om allt bly är en blandning,
kan man vänta sig något sådant. Den förut påvisade oregelbundenheten
i de kvantitativa resultaten kunde i förstone kanske minska tilltron till
atomviktsbestämningar i allmänhet, men närmare eftertanke visar
ytligheten af en sådan uppfattning, ty om de erhållna resultaten verkligen
bevisa, att åtskilliga slag af bly med samma egenskaper och spektrum
kunna hopblandas och ej vidare kemiskt åtskiljas, så är det tydligt, att
atomvikten blir så godt som det enda kriteriet, förutom radioaktiviten,
på att en blandning föreligger. Studiet af atomvikterna har därför vunnit
och ej förlorat i värde. För att understryka detta må anföras följande
uttalande af »Bichards» (Science, N. S. 26,562 1907).
Ȁro de storheter inom kemien, som antagas vara konstanter, i
verkligheten variabla? Om de äro variabla, lönar det sig då att offra mycket
arbete på att bestämma de värden, som de händelsevis äga vid en viss
tid och under vissa omständigheter? Den frågan, huruvida den fysikaliska
kemiens konstanter i verkligheten icke äro konstanter utan variabla inom
trånga gränser, är af stort intresse och afgörande betydelse för kemien
och för naturvetenskapen i allmänhet. Vore det så, d. v. s. om de ej
vore konstanta, måste man med största omsorg bestämma de
omständigheter, som äro förknippade med hvarje möjlig variation för att därigenom
upptäcka den yttersta anledningen därtill, ty, som redan Democritus sade:
>ordet tillfällighet"är endast ett uttryck för den mänskliga okunnigheten».
Ingen naturforskare med erfarenhet om lagbundenheten i det fysiska
universum skulle vilja tro, att sådana variationer i en talstorhet af
grundläggande betydelse vore rätt och slätt en tillfällighet. Hvarje variation
måste hafva en orsak och denna måste vara af djupgående verkan inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
