Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försena proceduren och i stället för att ena de olika intressena, på ett
mycket effektivt sätt satte dem i harnesk mot hvarandra. Det vore hög tid
att dessa hinder för en sund vattenkraftindustri försvunne, då Sverige ej
har råd att låta åtskilliga af dess bästa vattenfall ligga obegagnade.
Inom fackafdelningen för kemi höll öfveringeniör Artur Ramén först
vid gemensamt sammanträde med bergsmännen ett synnerligen intressant
föredrag om »våta extraktionsmetoder och deras betydelse för
järnindustrien». Frågan, om järn finnes tillräckligt för all framtid, har med
en viss ängslan dryftats, och man har genom undersökningar fastställt,
att man måste vända sig till lågprocentiga malmer för att i framtiden
kunna täcka behofvet. Bland sådana kunna räknas komplexa malmer.
För europeiska förhållanden komma då särskildt i betraktande sulfidiska
järn-, koppar- och zinkmalmer, från hvilka redan nu c:a 2 millioner ton
järnmalm årligen i Europa framställes.
För europeiska förhållanden hafva dessa malmer på grund af sin
koppar- och zinkhalt jämväl betydelse, i det att desamma, åtminstone hvad
koppar beträffar, utgöra en ansenlig del af de i Europa befintliga förråden.
För behandling af sådana komplexa malmer ha sedan ålder
smältmetoderna haft burskap, antingen enbart eller i förening med mekaniska
anrikningsmetoder på våt väg. Dessa senare äro emellertid icke
fördelaktiga i andra fall, än dä en väsentlig skillnad i metallföreningarnas
karaktär i fysiskt afseende gentemot bergarten förefinnes. I bergarten
fördelas eljest större mängder af de olika metallerna. Vid användning af
smältmetoderna tillgodogöras icke svafvel och järn.
De kemiska extraktionsmetoderna åter äro oberoende af den fysiska
karaktären och få därigenom allmännare tillämpning och utmärka sig
för högt metallutbyte. Då vidare förstörande af svafvel eller järn, såsom
vid smältmetoderna, icke förekommer, hafva de våta
extraktionsmetodernas betydelse på senare tiden betydligt vuxit.
Extraktionsmetoderna söka antingen att med tillhjälp af ett kemiskt
agens, vanligen syra, ur malmen direkt utdraga vissa metaller eller att
medelst rostning öfverföra metallerna till föreningar, som kunna
extraheras.
Den direkta extraktionen med syror är, såvida man icke tager
extraktionsmetoderna för de ädla metallerna i betraktande, inskränkt till de i
Europa ganska fåtaliga, men i öfriga världsdelar ofta förekommande
malmförekomsterna, där metallerna uppträda som oxider eller karbonater.
För europeiska förekomster af föga intresse har denna sorts extraktion
med den extraktion, som kombinerats med oxidisk rostning, nackdelen,
att metallerna sällan fullständigt kunna urlakas ur malmen, och att, om
malmen innehåller järn i tillräckligt hög grad för att eljest hafva värde,
den resterande järnmalmen blir oren.
Större betydelse hafva extraktionsmetoder, som basera sig på föregående
sulfatiserande eller klorerande rostning. De förra skulle för malmer utan
ädla metaller på platser med billig elekrisk ström hafva vissa
möjligheter. Tills dato har den klorerande rostningen dock genom högt
utbyte af samtliga metaller och möjlighet att tillämpas äfven på oxydiska
malmer visat sig öfverlägsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
