Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I och med att man med de kemiska extraktionsmetoderna förmår att
å ena sidan extrahera metallerna och å andra sidan behålla järn- och
kiselsyra som olösliga, har emellertid problemet att behandla
lågprocentiga, komplexa malmer i hög grad förenklats, och det har på sista tiden
lyckats framställa användbara sådana metoder.
Utan att kunna ingå på dessa metoder, som ännu ej äro fullt
praktiskt utarbetade, vågar jag likväl påstå, att det kommer att lyckas att
lösa detta problem. Profver och försöksmaterial visades, hvaraf
framgår, att detta problem är teoretiskt löst, ehuru naturligtvis ännu ett visst
arbete erfordras. Under sådana omständigheter skulle man till brytbara
järnmalmer kunna räkna förekomster med endast 30 % järn, förorenade
af koppar och zink uppgående till mängder om endast c:a 1 %, malmer,
hvilka hittills alls icke beaktats.
Den europeiska järnindustrien skulle, tack vare de kemiska
extraktionsmetoderna kombinerade med anrikningsmetoder, på detta sätt årligen
kunna tillföras ytterligare större kvantiteter järnmalm.
Frågan om att i handelsform framställa de metaller, som extraheras
ur sådana malmer, kan, hvad koppar och ädla metaller beträffar, för
länge sedan anses vara löst. Hvad zink beträffar, har man redan länge
bearbetat de extraherade zinkprodukterna på färger. Inom kort torde
vid befintliga extraktionsverk jämväl de mängder zink, som nu gå
förlorade i ändlutarna, komma att tillvaratagas, sedan metoder härför nu
praktiskt utprofvats.
Föredraget illustrerades af många tabeller, profver samt bilder från de
storartade in- och utländska verk, vid hvilka föredragandens, för allt
jordens folk viktiga uppfinningar vunnit tillämpning.
Disponent Birger Carlson, Månsbo, Avesta, talade därpå om
»Cyanamider som utgångsmaterial för kemisk industri». Kalkkväfve,
kalciumcyanamid, ett ur rent kemisk synpunkt synnerligen intressant ämne,
användes icke blott med fördel såsom gödningsämne, utan har äfven fått
en stor, hastigt stigande betydelse som råmaterial för nya kemiska
industrier. Cyanamidernas stora reaktionsförmåga, som ensamt möjliggör
det i och för sig giftiga kalkkväfvets användning som gödningsämne, gör
dem äfven lämpliga som utgångsmaterial för åtskilliga ur såväl teknisk
som rent vetenskaplig synpunkt synnerligen betydelsefulla produkter.
Några af dessa produkter voro hittills allför dyra, för att man skulle
kunna tillgodogöra sig deras goda egenskaper, andra äro redan
världsartiklar af största betydelse, som nu kunna vinnas på en ny väg.
Redan tidigt försökte man använda sig af denna reaktionsförmåga, men
först genom senare tidens uppfinningar ha cyanamiderna, särskildt
kalkkväfve, blifvit tillräckligt billiga för att finna användning, i stor drift.
Det gamla problemet att framställa cyanider ur luftkväfve kan nu
betraktas som löst, likväl på en omväg öfver kalkkväfve. Härvidlag hafva
hufvudsakligen tvenne metoder användts, 1:o) nedsmältande af
cyanamidsalter med alkalisalter, 2:o) nedsmältande af ur kalkkväfve framställd
dicyandiamid med alkalisalter. Ett gjordt försök att direkt använda de
härvid erhållna smältprodukterna strandade, hvarför man måste ur
smältprodukterna utvinna de rena cyansalterna, en ur teknisk och ekonomisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
