Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De första framgångarna eggade till nya försök, och det är ej underligt,
att Frankrike med en så gynnsam ställning åtminstone för en tid
inträdde i den ärofullaste perioden af sin historia, såvidt den afser kemien
och därpå beroende konster. Det är svårt att föreställa sig att vid denna
tid Tyskland, som nu intager en så afundsvärd ställning inom kemien,
var så långt efter, att t. o. m. 1822, när Liebig önskade studera kemi
vid de bästa läroanstalter, han måste lämna sitt eget land och vända
sig till Gay-Lussac, Thenard och Dulong i Paris. Engelsmännen töfvade
ej att begagna sig af de nya tillfällena till kemisk fabriksdrift, som så
tydligt trädde i dagen genom fransmännens första framgångar.
Linneblekerierna i Skottland och England öfvergingo snart till en förbättrad
metod för blekning med klorkalk, utarbetad af Tennant, som också
införde tillverkning af andra kemikalier stående i samband därmed, såsom
svafvelsyra och soda.
De kemiska reaktionerna i alla här nämnda processer äro relativt
enkla och, sedan man väl kommit under fund med dem, fordrades
hufvudsakligen fyndig ingeniörskonst och stor affärsskicklighet för att därpå
grunda lönande industrier, också dateras härifrån början till den viktiga
kemiska storindustrien, hvari engelsmännen varit de ledande nästan ett
helt århundrede. På samma sätt hade England blifvit den ledande i en
annan viktig gren af kemisk industri nämligen lysgastillverkning.
Tyskarne började snart taga igen den förlorade tiden. Samma tyska
universitet, som i Liebigs ungdom voro så dåligt utrustade för kemiska
studier, ägnade sig med hänförelse åt forskningar inom de fysikaliska
vetenskaperna, och det dröjde ej så länge innan Frankrikes förre lärjungar
blefvo världens läromästare. Liebig hade för undervisningen infört
laboratorier, som, huru anspråkslösa de än då för tiden voro, förvandlade
det kemiska studiet från tråkig pedagogik till ett fängslande korsförhör
med naturen, och det tyckes, som om naturen med otålighet väntat att
få meddela några af sina hemligheter åt afkomlingarna till dem, som
under många generationer hade försökt att fastställa hvad sanning och
kunskap var genom ord och tal och genom lysande metafysiska
disputationer.
Vid denna tid voro några köksbord, några klumpiga glaskärl, en eller
par kolugnar, några grytor och pannor och en enkel våg, allt som
behöfdes, för att låta naturen afgifva sina svar. Denna anspråkslösa attiralj
föranledde likväl den ena upptäckten efter den andra. En sådan väckte
mycket uppseende nämligen Liebigs och Wöhlers framställning af
urinämne, hvarigenom en helt och hållet organisk substans hade
framställts på laboratoriet af uteslutande oorganiskt material. Detta stred
alldeles mot gällande lärosatser, att organiska ämnen äro af en särskild
natur och bildas endast under medverkan af den s. k. lifskraften.
Forskningar i organisk kemi blefvo mer och mer lockande, och alla
tillgängliga organiska ämnen undersöktes af outtröttliga experimentatorer.
Stenkolstjäran, dittills en besvärlig biprodukt vid gasverken, undgick icke
heller den allmänna undersökningen, trots dess obehagliga egenskaper;
några af dess beståndsdelar, såsom benzol och ännu andra, isolerades
och studerades. Under Kekulé’s berömda ledning gjordes ett lyckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
