Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraft, och i sådant afseende har det understundom visat sig fördelaktigare
att helt och hållet afstå från vattenkraft och hålla sig till generatorgas
för såväl värme som kraft, och det billigaste materialet härtill är torf.
I allmänhet göra dock våra metoder att alstra och använda gas i
städerna dålig rättvisa åt våra ökade kunskaper. God kokgas kunde alstras
och distribueras till hushållen för betydligt billigare pris, om man ej
fasthölle vid föråldrade föreskrifter om ljusstyrka i ställer för att fordra
visst värmevärde. Ljusstyrkan har numera ej så mycket att betyda,
då man genom glödkroppar kan omsätta värme i ljus. Från välbelägna
centraler med god tillgång på billigt kol eller torf kunde kokgasen
distribueras till hvarje hushåll och hvarje fabrik alldeles som naturgas, där
sådan finnes att tillgå. Man bör icke heller förbise, att de nyare
metoderna för alstring af billig kokgas lämna utmärkta möjligheter för ökad
tillverkning af värdefulla tjärprodukter och särskildt ammoniaksalter, som
alltid äro eftersökta som gödselmedel. Med afseende på det växande
behofvet af kväfvegödsel må framhållas ännu en sak, nämligen att vårt
jordbruk är allt för ensidigt, vi draga ej nog fördel af det förhållandet,
att vissa växter, t. ex. gruppen leguminosae hafva den värdefulla
egenskapen att lätt assimilera luftens kväfve och därför ej behöfva kväfvegödsel.
Man skulle därför genom en passande cirkulation af kväfveassimilerande
och kväfvekonsumerande växter, till hvilka senare räknas de vanliga
sädesslagen, kunna undvara tillförsel af kväfvegödsel. Härvid vill jag äfven erinra
om jordbakteriernas, enkannerligen de kväfvebindande bakteriernas
betydelse, hvarom prof. Barthel lämnat intressanta meddelanden i
Kemistsamfundet[1]. Men den ständigt hotande kväfvehungern torde dock i ganska
mycket bero på oss själfva, ty dels föra vi en öfverdrifven köttdiet, så att vi
hämta vårt behof af ägghviteämnen från djurvärlden, hvilket tvingar oss att
hålla mycket boskap, och dock är det kändt, att en hel familj på 5
personer skulle kunna få sin rikliga näring från samma jordareal som ett större
djur, dels sakna vi tillräcklig insikt i sättet att odla och bereda till
människonäring just de vegetabilier, som äro rikast på proteinämnen.
Olyckligtvis är det nämligen så, att just sådana växter som t. ex. soyabönan
ej lätt kunna göras smakliga och smältbara. I detta afseende hafva vi
mycket att lära af österns folk, t. ex. japanerna, som äro mästare i
konsten att tillreda en mängd goda maträtter af soyabönan, som
innehåller en förvånande mängd närande proteiner och sedan lång tid varit
en hälsosam hufvudbeståndsdel af japanernas diet. Västerns folk hafva
ännu ej hunnit längre än till beredning af kreatursfoder och målarolja
af soyabönan, ehuru en mera utsträckt odling af denna eller liknande
växter skulle åstadkomma en revolution i vår landtbruksekonomi.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
