- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugusjätte årgången. 1914 /
162

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

nämligen att bilda ammoniumsulfat af kolets kväfve och svafvel är
utarbetad af BurJcheiser och går ut på att låta Vätesvafla absorberas af
myrmalm, och den däraf bildade svafvelsyrligheten tjänar till
framställning af ammoniumsulfat och ammonium sulfit.

I fråga om syntetisk kautschuk hafva åtskilliga framsteg gjorts.
Isopren kan framställas af isoamylalkohol, som utgör större delen af den
råa finkeloljan; med tillhjälp af torr klorvätegas förvandlas den till
klorid, hvilken genom klorering öfvergår till diklorid. Genom upphettning
öfver natronkalk aflägsnas därur klorväte, och man har isopren, som
genom upphettning till 60° under några dagar med 3 % natriumtråd
öfvergår till kautschuk.

Fransmannen Fernbach har utarbetat en metod att medelst jäsning
på billigt sätt erhålla fmkelolja ur stärkelse. På sista tiden har man
ock lyckats framställa isopren af de lättaste petroleumfraktionerna och
butadien ur benzol och fenol, hvarvid en mellanprodukt utgöres af
te-trahydrobenzol. Enligt nyare undersökningar ser det ut, som om all
syntetisk kautschuk kemiskt skiljer sig från naturlig.

I fysikaliskt afseende är vulkaniserad, syntetisk kautschuk blott
likvärdig med medelgod naturlig. Det förefaller därför, som om
kautschuksyntesen ännu ej vore slutförd.

En upptäckt af tillsvidare kanske mera vetenskapligt värde är Emil
Fischers och Freudenbergs af s. k. depsider, hvilka ingå i lafvar och
garfämnen och för hvilkas framställning gallussyra är utgångspunkten.

Dr. Bergius har funnit, att vid höga temperaturer vatten förhåller
sig som en ganska stark syra eller bas, förutsatt att det behåller
flytande form. I närvaro af en metall som järn utvecklas vätgas, och
denna blir på sådant sätt både renare och billigare än enligt andra
hittills kända metoder. Vatten af hög temperatur och högt tryck kan
också användas att förvandla cellulosa till kol; detta kol har alla det
naturliga kolets kemiska egenskaper, ehuru det skiljes därifrån i
fysikaliskt hänseende. Men om temperaturen och trycket ökas betydligt,
erhålles ett ämne, som mycket nära liknar antracit.

Användningen af väte till härdning af feta oljor har numera kommit
i farten, och som de naturliga hårda fettarterna såsom talg, kokosolja
o. a. gå åt i margarinfabriker, har man i tvålfabrikerna tagit hand om
de härdade oljorna, äfven härdad tran, som mycket påminner om vanlig
talg. Det bör anmärkas, att äfven härdade oljor såsom sesam, jordnöt>
bomullsfröolja med fördel användas i margarinindustrien. Själf har jag
gjort den iakttagelsen, att härdad tran, eller ett talgliknande fett, som
åtminstone uppgafs vara härdad tran, knappt hade någon tranlukt, och
det är ju ej omöjligt, att genom vätebehandlingen vid högre temperatur
den för vissa oljor egendomliga lukten försvinner. För öfrigt torde det
ej vara lätt att afgöra, om ett fast fett är härdad olja eller ej.

(Ur Chemical News juli 1914 s. 55.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 5 00:42:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1914/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free