Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
verkligen är vard och har behof af en sådan organisation. Visserligen
ha vi nu sammanslutningar, mer eller mindre kraftiga och med mer eller
mindre olika mål, för kemiska industrigrenar i några truster, såsom för
socker, tändstickor, maltdrycker, sprit, såpa och tvål och kanske några flera.
Så finnas pappersbruks- och cellulosaföreningen. Industriförbundet är
också en sammanslutning i annat syfte. Emellertid äro alla dessa
relativt svaga och hafva icke visat sig kunna vara något kraftigare stod för
den kemiska industrien i allmänhet. Särskildt saknades en organisation
vid 1913 års stora attack mot den kemiska industrien. Äfven om
tillverkningsvärdet af nyssnämnda på visst sätt redan sammanslutna industrier
frånräknas med 246.2 mill. kr., så återstår ändå ett tillverkningsvärde
netto af 154.5 mill. kr., som saknar gemensamhet i tillvaratagandet af
dess intressen och som är 50 % större än järnhandteringens. Den
förutnämnda fonden af c:a 7 mill. kr., som tillhör järnkontoret och som nu
växer genom räntor, har tillkommit på sådant sätt, att för hvarje
skeppund vågfördt järn betalades en afgift till järnkontoret af 1 daler
kopparmynt, eller efter nuvarande enheter 58.8 öre per ton. Nu betalas
ingen afgift alls. Huru stor procent af tillverkningsvärdet detta utgjorde
är antagligen icke lätt att säga. Järnpriset var högre då än nu och
penningvärdet också. Efter tab. 2 skulle medelpriset på järn och stål
nu vara c:a 132 kr. pr ton. 58.8 öre utgör 0.4 5 % af värdet.
Räknas med ett samladt nettotillverkningsvärde af 400.7 mill. kr. för
kemisk industri, skulle 0.45 ^ däraf utgöra en summa af 1.8 mill. kr.i
och för nämnda mindre belopp, 154.5 mill. kr., gör samma procenttal
695,000 kr. pr år. Endast en liten bråkdel däraf vore tillräckligt för
en organisation i antydd riktning för kemisk industri; och den skulle
icke alls verka betungande.
En hundradedels procent af den kemiska industriens
tillverkningsbelopp, 400.7 mill. kr., utgör 40,000 kr. pr år och vore tillräcklig för
kostnader och för afsättning till kapitalbildning. Uttoges det första året
Vioo %* e^er 80)000 kr., vunnes därigenom medel för nödiga
organisationskostnader och materialinköp jämte de löpande utgifterna. Därefter
erfordrades nog icke mera än den nämnda 7ioo procenten, helst vi få
hoppas, att framsteg inom fabrikationerna årligen skulle öka
årsinkomsten. Den största uttaxeringen komme på pappersmasseindustrien, som
första året finge betala 19,200 och de följande 9,600 kr., ett
maximibelopp, som är så relativt obetydligt på de mer än 100 fabrikerna, att
tvekan om alla de resp. industrigrenarnas förmåga att utan olägenhet
bära en proportionell utgift icke behöfver ifrågasättas. Penningar är
första villkoret, med dem får man nog organisation.
Disponenten Birger Carlson har här en gång föreslagit bildandet af
något motsvarande den tyska föreningen för värnande af kemisk
industri och nu har sammanslutningsfrågan varit före i Teknoloföreningen i
början af oktober.
»Att blifva efter», för att ånyo citera professor Sundbärg, »ligger så
djupt i vår tröga svenska natur, att den faran alltid står för oss att
öfvervinna.» Vi få därföre hoppas att kemistsamfundet, som under
brytningstiden i slutet af 1880-talet, således i dess barndom, då det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
