Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Ett mycket viktigt led i W:s arbeten bilda slutligen hans
undersökningar öfver klorofyllmolekylens färgade komponent med hänsyn till dess
stfuktur och släktskap med vissa blodfärgämnen. Af det järnhaltiga
blodfärgämnet kan man framställa järnfria purpurfärgade ämnen,
kallade porfyriner, och det bäst studerade bland dessa är hämatoporfyrin.
Redan förut hade åtskilliga forskare påvisat den kemiska släktskapen
mellan blodfärgämne och klorofyll, och W. har väsentligt ökat vår
kunskap såväl om de från klorofyll och blodfärgämne härledda porfyrinerna
som ock om blodfärgämnet hämin. Han har visat, att de järnfria
blod-porfyrinerna motsvaras af de magnesiumfria klorofyllporfyrinerna och
han har närmare undersökt båda dessa grupper. Mycket viktiga äro
ock hans undersökningar af de vid reduktion af såväl klorofyll- som
blodfärgämne uppkommande substitiierade pyrrolerna, särskildt den af
honom upptäckta fyllopyrrolen. Det betydelsefullaste resultatet af hans
forskning på detta område ligger dock däri, att han visat, att den
färgade komponenten af såväl klorofyll som blodfärgämne ytterst är en
komplex af 4 substituerade pyrroler och att ur båda färgämnena
erhålles samma gemensamma stamsubstans; härmed har han ock lämnat det
mest intressanta och bindande beviset för släktskapen mellan de två
biologiskt viktigaste färgämnena i naturen — blodfärgämne och klorofyll.
W, har också studerat de gula färgämnena i bladen, de s. k.
karo-tinoiderna och har tillsammans med sina medarbetare i rent tillstånd
framställt såväl det i bladen förekommande Tcarotinet, hvilket han visat
vara ett kolväte C40 H56, identiskt med det gula färgämnet i moroten,
som ock det förut ej i fast form kända färgämnet xantofyll, hvilket visats
vara en oxid af karotin C40 H56 02, han har också undersökt det gula
färgämnet i koovariets corporalutea och funnit det identiskt med
karo-tin, hvaremot äggulans färgämne är isomert med xantofyll. På sista
tiden har W. också med framgång bearbetat en annan grupp af
växt-färgämnen, nämligen blommornas, de s. k. antocyanerna. Ur olika
blommor, såsom blåklint, rosor, pioner, stockrosor, riddarsporrar m. fi.,
äfvensom ur några frukter såsom blåbär, blåa drufvor, lingon har han
framställt antocyanerna i rent kristalliseradt tillstånd och likaså deras
färgade komponenter antocyanidinema. Antocyanerna äro mono- eller
diglykosider, innehållande en sockerart och ett cyanidin; sockret är i de
flesta fall drufsocker, blott i lingonfärgämnet, idäin, är det galaktos.
Cyanidinerna äro olika i olika slag af växter. I blåklint har man
sålunda cyanidin, C15 H12 06. De äro kväfvefria men hafva basiska
egenskaper, hvilka betingas af det såsom 4-värdigt i molekylen ingående syret;
de äro derivat af fenylbenzopyrylium och nära besläktade med de i
naturen förekommande gula färgämnena af flavon- och flavonolgruppen.
Antocyanerna äro i sur vätska eller i förening med en syra röda, i fritt
tillstånd violetta och i förening med ett alkali blåa. Rosen och
blåklinten hålla samma antocyan, bundet vid växtsyra i rosen men vid
alkali i blåklinten. [Om Willstätters forskningar öfver klorofyll- och
blodfärgämnet jfr också denna tidskrift XXVI,100 (1914).] Willstätter
har också utfört betydande arbeten på andra områden af den organiska
kemien, såsom öfver atropin och kokaalkaloider, öfver 7- och 8-ledade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
