Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pröfning af formeln* Fig. 13 utvisar att den dragna kurvan,
beräknad enl. (10), ansluter sig på det närmaste till Strouhal och Barus’t
och .B. BecJcmaris, observationer å Ag-Au-legeringar. Storheten B/n (l — n),
som enligt (10) skall vara ett lineärt uttryck, visar sig också inom
området för observationsfelen vara en rät linje (öfverst å fig. 13).
Emellertid fås för Ag-Au ungefär lika bra öfverensstämmelse med den
Rayleigh-Liebenow’ska formeln. För Au-Cu (Matthieseri) torde (10) stämma
något bättre än den sistnämnda, och för Cu-Ni (Feussner) se vi enligt
fig. 14, där bägge formlerna kommit till användande, att (10) måste
sägas väsentligen bättre ansluta sig till observationsmaterialet än den
1O 20 30 4O 50 60 7O 80 9O
A
Fig. 13.
W 2O 30 4O 50 60 7O 80 9O
Fig. 14.
Hayleigh-Liebenow’$ka. Denna afviker genom att för små och stora
koncentrationer ha starkare krökning än hvad motståndsdiagrammen visa.
Vi sluta häraf, att den här deducerade formeln (10), som är
matematiskt enklare, äfven fysikaliskt stämmer bättre än den Rayleigh-Liebenow’ska.
Dess deduktion är fri från några speciella teoretiska antaganden — äfven
om vissa synpunkter, berörda i det följande, i någon mån varit
vägledande.
Enkelheten hos denna formel, som går förlorad vid dess invertering,
talar kraftigt för det befogade i att göra motståndet, ej
ledningsförmågan, til] föremål för behandling, när det gäller biandkristaller.
C. Experimentellt försök att schematiskt efterbilda tillsatsmotståndet.
Såsom anförts, saknas f. n. alldeles någon acceptabel förklaringsgrund
till uppträdandet af tillsatsmotståndet hos blandkristaller. Det är så
mycket större anledning att i detta afseende skärskåda den
kontakt-föreställning, för hvilken i det föregående åtskilliga stöd vunnits.
Enligt densamma måste man anta att ledningen går bäst mellan idel
1 B. Beckman, Uber den Einfluss des Druckes auf die elektrische Leitfähigkeit
bei Pyrit, Eisenglanz und Metallegierungen. Diss. Upsala 1911, s. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
