Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Med anledning af föredraget anmärkte d:r Braune att enligt Atkinson
extraktionsprodukterna ur halm samt tannin m. fl. ämnen verka böjande
på lerans plasticitet, hvartill föredraganden genmälte, att man enligt
uppgifter i litteraturen kan höja plasticiteten genom att i källare sumpa
in leror med åtskilliga tillsatser såsom urin mullösningar o. d. Äfven
kan mau höja plasticiteten genom tillsats af soda, af natron, af
garfämnen m. m.
Prof. Vesterberg ifrågasatte alkaliers inverkan på konsistensgränsen;
CaC03 ger med rent vatten alkalisk reaktion, men denna försvinner vid
tillsats af gips eller annat kalksalt. Kaolin förekommer troligen rätt
obetydligt i våra kvartära leror. Emedan kaolin blir löslig i HCl efter
svag glödgning, hade han bestämt halten däraf genom lerors upphettning
till omkring 700° C. och glödgningsåterstodens behandling med HCl.
D:r Atterberg upplyste att soda förekommer mångenstädes i lerorna,
särskildt i Amerika, och att de blifva mycket hårda däraf; tillsats af
gips är ett medel däremot. Höga kalkhalter af lerorna hafva på
konsistensen ringa inflytande. Kaolin förekommer i olika former, af hvilka
några äfven utan glödgning lösas i HCl, såsom nakrit och allofan.
Prof. Vesterberg anmärkte härtill, att aluminiumsilikat, som utan
glödgning äro lösliga i HCl, icke böra betecknas som kaolin.
Bidrag till kännedom om elektricitetsledningen
i metaller och legeringar.
Af Carl Benedicks.
(Ports. fr. XXVIII, 175.)
En af författaren tidigare framställd sats1 kan sålunda uttryckas i
följande form:
i de olika motstånd-atomprocent-diagram, i hvilka Fe är den ena
beståndsdelen, har lutnings koefficienten a (för Fe) ett i stort sedt konstant
värde.
Det ligger nu nära tillhands att fortsätta dylik kvantitativ behandling
och att närmast söka fastställa med hvilken noggrannhetsgrad denna
konstans kan sägas äga rum, eventuella undantag o. s. v., och vidare
efterforska huru afvikelse sker för andra metaller än Fe.
En dylik undersökning är också utförd och har delvis gifvit resultat,
som synes komma i intressant samband med det periodiska systemet.
Då föreliggande redogörelse redan blifvit betydligt omfattande, må
behandlingen häraf ske annorstädes. Här må blott anföras, att
kontakt-upprättningen gifvit vissa hållpunkter för förklarandet af nämnda sats,
något som hittills knappast lyckats på annat sätt.
.*•&. Benedicks, Öfvers. E. Vet Akad. Förh. 1902, n:o 2, 67; Zeitschr. f. Phys.
Chem. 40, 545, 1902; Jernk. Ånn. 1902, 124; Anf. arb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
