Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Sammanfattning".
1. De undersökningar, för hvilka här i korthet redogöres, afse främst,
dels att i någon mån öka observationsmaterialet, dels att ingående
diskutera hela det samlade kunskapsmaterialet för att inför detsamma
bedöma, i hvad mån den gaskinetiska elektronteoriens antaganden motsvara
förhållandena vid elektricitetsledning i metaller och legeringar, eller om
större framgång kan nås genom en ur förf:s agglomerationsteori
framkommen kontakt-elektron-hypotes. Denna innebär, att den metalliska
elektricitetsledningen icke sker genom några gaskinetiskt fria elektroner, utan
därigenom att elektronerna öfvergå från atom till atom vid de ständigt
skeende sammanstötar, genom hvilka de skenbart frånstötande krafterna
atomerna emellan torde enklast förklaras. Inom metallatomen antas
fri rörlighet för elektronerna.
2. Observationsmaterialet har utökats med ledningsbestämningar,
utförda enligt Gallanders metod å de sällsynta jordmetallerna Ce, La, Pr,
Nd, af hvilken förut endast Ce, i mycket orent tillstånd, blifvit
undersökt. Äfven å Ge, Ru, U ha försök gjorts.
3. En granskning af det samlade observationsmaterialet (tab. 2, sid. 142
XXVII) ger vid handen, att man vinner åtskilligt i Öfverskådlighet genom
att som karakteristikum införa »atomär ledningsförmåga» *Atl d. v. s.
ledningsförmågan x hos en cm-tärning, dividerad med antalet däri
befintliga atomer.
Den högsta XM tillkommer metallen K.
Utpräglade lagbundenheter framträda hos XM inom hvarje vertikalrad
af periodiska systemet. (Se Återblick sid. XXVII, 169).
Ett synnerligen påfallande samband framträder mellan xÅt och
metallens elektroaffinitet: ju större elektroaffiniteten, dess större är XM under
i öfrigt lika förhållanden. Vidare aftager (under i öfrigt lika
förhållanden) XM med stigande atomafständ och med stigande atom vikt.
Dessa direkt ur observationsmaterialet dragna kvalitativa slutsatser visa
sig tillfullo Öfverensstämma med de kvantitativa slutsatser, som vunnits
ur kontaktföreställningen. Enligt en uppställd modell för kontaktledning
får man nämligen följande uttryck för ett grundämnes atomära
ledningsförmåga:
4,2 • 10"
*At ^ • 3___2_____ ’
VV v/A a
där V — atom volym, A = atom vikt, a = utvidgningskoefficient. Denna
formel, hvars högra membrums senare del utgöres af ett uttryck för
grundämnets atomsvängningstal (frekvens) v, utvisar, att under i öfrigt
lika förhållanden (hvilket motsvarar konstant C) ledningen är omvändt
proportionell mot atomafståndet (v/V~) ocn m°t kvadratroten ur
atomvikt samt ur utvidgningskoefficienten.
C, den »elektriska ledningskapaciteten»,-skall enligt kontaktuppfattningen
vara ett mått på atomens förmåga att (upptaga och) aflämna elektrisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
