- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjuguåttonde årgången. 1916 /
78

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

glasröret lätt sönder af den starka hettan. Detta kvartsrör låter jag nu
sluta fritt i början af kolfkulans utbuktning men räcka ett stycke öfver
kolfhalsens mynning. Medelst en utvidgad del af droppröret hvilar
sepa-rertratten på detta skyddsrör (se fig.) Tätningen sker medelst ett vått
förband af s. k. smörpapper, som i flera omgångar rullas om
fraktionskolfven s Öfre del och nedre delen af dropprörets vidare del. Genom flera
slag af segelgarn fastgöres sedan detta förband. På så sätt får man ett
lätt utfördt, säkert sittande och tillräckligt tätt
förband mellan separertratten och fraktionsröret. Genom
ett i separertratten insatt extra dropprör omedelbart
nedanom kranen kan man iakttaga
neddroppnings-hastigheten. Separertrattens kran är försedd med
stort genomgångshål, så att äfven en grumlig lösning
kan nedsläppas genom densamma, om så behöfves
med tillhjälp af en aluminiumtråd.
Fraktionskolf–vens afledningsrör förenas med kylröret och dettas
andra ända med en stor tvåtubulerad flaska.
Tät-ningarna ske likaledes här medelst våta förband af
nämnda papper och, om så behöfves, på lämpligt
sätt formade mellanrör. Den tubulerade flaskan
innehåller vatten. Orn man i flaskans andra tubulus
hänger en tygpåse med kristallsoda, undvikes att
nitrösa gaser komma ut i luften.

Urinen afdunstas på vattenbad efter tillsats af 50
ccm salpetersyra per liter, hvarpå ytterligare 50 ccm
af samma syra tillsättes. Blandningen upphettas
slutligen till högst 130°, så länge gasutveckling sker.
Härvid förstöres urinämnet och koksaltet öfvergår i
nitrat. Ytterligare 50 ccm salpetersyra pr 1. af
urinen tillsättas. Större delen af natriumnitratet, som
är svårlösligt i salpetersyra, utkristalliserar därvid.
Lösningen afhälles och är nu färdig att oxideras i kolfven. Denna rned
sin separertratt är insatt i en bägare med svafvelsyra, som under
oxidationen är upphettad till 250—300°. Den täckes under upphettningen af en
tunn blyplåt och däröfver blyfolium eller stanniol, som vikes öfver
bägarens kanter. Genom plåten är en termometer insatt i svafvelsyran,
Svafvelsyreångorna kylas af plåten så, att föga rök utträder ur bägaren.
När syran blifvit vederbörligen varm, neddroppas den erhållna
salpetersura lösningen medelst separertratten i kolfven, där den fördelas på de
i denna befintliga bitarna. Härvid oxideras de organiska ämnena och
salpetersyran afdestillerar. Slutligen sköljes det ur den salpetersura
lösningen kristalliserade nitratet med något salpetersyra, som på samma
sätt neddroppas i kolfven. Man kan på så sätt i en operation upparbeta
intill 4 1. urin. Trots den intensiva hettan och de nitrösa gaserna i
kolfven, öfvergår i icke obetydlig mängd med den öfverdestillerade syran
en i vatten svårlöslig, i alkohol lättlöslig kropp med intensiv gul färg,
Den är vid vanlig temperatur fast, men smälter långt innan 100°. Dea
har ännu ej blifvit närmare undersökt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:34:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1916/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free