Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
efter Bohr anförda skemat ur kemisk synpunkt riktas den anmärkningen,
att detsamma som närmast högre homolog till syre och svafvel angaf
krom, och icke, såsom tillbörligt är, selen. Det hade därför ingalunda
förvånat honom (B.), att föredraganden, i sina värdefulla undersökningar,
med afseende på kromens ställning funnit den Bohr’ska uppfattningen
vara i viss strid med erfarenheten. Det vore att vänta att, om
tillräckligt noggranna bestämningar blefve utförda å vanadin och äfven å titan,
dessa element likaledes komma att visa sig något afvikande från de
Bohr’ska antagandena.
Kemisk-Mineralogiska Föreningen i Lund.
Möte den 14 april 1916.
§ 2. Höll docent M. Siegbahn föredrag om sällsynta jordarters
röntgenspektra.
§ 3. Höll fil. lic. E. Möller föredrag öfver sina undersökningar
angående optiskt aktiva s-dimetylglutarsyror. Den högre smältande syran
låter uppdela sig med hjälp af sura fenetylamin- och brucinsalterna.
Ren d-syra kan lätt erhållas äfven ur sura strykninsaltet. De aktiva
syrorna smälta vid 79—80° och äro lättlösliga i vatten, alkohol, eter,
aceton och ättiketer, ganska lösliga i benzol och mycket svårlösliga i
petroleumeter; [a]D = 39,5 till 40,1° vid rumstemperatur i c:a 10 X-ig
vattenlösning- De sura salterna visa en vridning åt samma håll och af
samma storhetsordning som motsvarande aktiva syra, de neutrala
däremot äro praktiskt taget inaktiva. En blandning af lika mängder af
antipoderna gaf racemsyra af smpt. 142,5—143,3°. Vid ett förförsök
att framställa aktiv anhydrid erhölls genom upphettning af d-syran med
acetylklorid en i ättiketer starkt vänstervridande produkt, som att döma
af titrering med baryt tycktes bestå af öfver 50 X anhydrid.
§ 4. Redogjorde fil. lic. E. Olsson för sina metoder för extraktion af
mjölksyra och /9-oxismörsyra. Enligt samtliga gängse metoder för
extraktion af mjölksyra användes eter som extraktionsmedel. Bestämning af
fördelningskoefficienten visar att eter är ett synnerligen olämpligt
extraktionsmedel, under det att delningsförhållandet är betydligt mera
favora-belt för ättiketer och amylalkohol. Efter 5 utskakningar i skiljetratt
med dubbla volymen amylalkohol ur med ammoniumsulfat mättad
lösning är mjölksyran praktiskt taget fullständigt extraherad. I stället för
att af destillera amylalkoholen, hvarvid mjölksyra skulle kunna
sönderdelas, skakas den efter hvarje extraktion med en sodalösning, som upptar
mjölksyran, och i hvilken mjölksyran kvantitativt bestämmes enligt von
Furth—Charnass metod. Undersökningen är publicerad i Skand. Arch. f.
Physiologie, bd. 33 s. 231 (1916,)
För /9-oxismörsyrans vidkommande gäller alldeles detsamma som för
mjölksyran. Men om man vid bestämning af /?-oxismörsyra i urin från
diabetespatienter vill begagna sig af den polarimetriska metoden, an vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
