Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Detta har till följd, att hydrolysen fortskrider, och det härigenom
bildade manganoxidulhydratet öfverföres af luftsyret till olösliga högre
manganoxider. Om vattnets halt af karbonater och upplöst syre är tillräcklig,
fortgå dessa reaktioner, tills manganen praktiskt taget fullständigt
aflägs-nats ur vattnet. Det är härvid uppenbarligen likgiltigt, hvilket
mangansalt soin »ursprungligen» funnits i lösningen. Villkoret för
fullständig utfällning af manganen är endast, att vattnet innehåller en
tillräcklig mängd karbonat och upplöst syre.
I detta sammanhang måste man emellertid beakta en egendomlig
omständighet, som, fastän förut känd och äfven delvis (stundom omedvetet)
utnyttjad i vattenreningssyfte, först nyligen blifvit närmare studerad af
J. TILLMANS. Det förhåller sig nämligen så, att manganens utfällning
i form af högre oxider under f. ö. gynnsamma betingelser i hög grad
påskyndas, om vattnet kommer i intim beröring med dylika oxider,
särskildt superoxiden. Den kemiska mekanismen vid denna process är
visserligen ännu ej fullt klarställd, men ur praktisk synpunkt är det
tillfyllest, att den nämnda effekten af de högre manganoxiderna är ett
säkert konstateradt faktum.
Af det ofvan anförda följer, att orn ett manganhaltigt vatten, som
därjämte är rikt på karbonater och upplöst syre, insläppes i ett
ledningsnät, så inträder, till en början ganska långsamt, afskiljande af högre
manganoxider, hvilka aflagras som en fastsittande skorpa på rörens
in-insida. Dessa redan utfällda oxider påskynda i hög grad utfällningen
af nya mängder af samma ämnen, hvarigenom skorpan på rörens insida
ej blott blir tjockare, utan äfven alltmera porös eller svampig, så att
slutligen hvarje hastigare strömning i vattnet lösrycker delar af
densamma, d. v. s. vattnet grumlas mer eller mindre starkt.
Samtliga metoder, som befunnits praktiskt användbara för att befria
vatten från upplösta mangansalter, grunda sig på de nyss omnämnda
principerna: vattnets luftning samt dess filtrering genom sand-,
koks-eller permutitfiltra, hvilka preparerats så, att filtermaterialet erhållit ett
öfverdrag af högre m an gån oxid er; man kan äfven med fördel använda
filtra af kornad brunsten. Om vattnets naturliga karbonathalt ej är
tillräcklig (jfr. ofvan), får filtermaterialet en tillsats af kalkstens-eller
marmorstycken. I vissa fall måste filtra tid efter annan regenereras, hvilket
tillgår så, att det afiagrade manganslammet genom oxidation (permanganat
eller luft -f- alkali) Öfverföres till superoxid.1
Så vidt förf. har sig bekant, har intet svenskt kommunalt vattenverk
varit utsatt för de svårigheter, som vållas af manganhaltigt vatten, förr
än Lunds vattenverk under sensommaren och hösten 1914 råkade ut för
1 En något utförligare beskrifning af de viktigaste metoderna för ifrågavarande
vattenrening (Proskauers, Liihrigs, Pappels och Gans’) finnes i förfrs ofvan citerade
uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
