Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
gående /9-strålarna äro komplexa, och att energidifferenserna hos dessa
strålar icke kan bero på, att flera /9-partiklar med olika initialhastigheter
samtidigt utsändas från atomens nucleus, utan måste bero på, att partiklarna
passera l ä 2 bestämda regioner af elektroner, hvarvid en för hvarje
region karaktäristisk mängd energi, avgifves, som ger upphof till ^-strålar.
Ett annat slags grupper af elektroner hafva påvisats af J. J. Thomson^
vid hans bekanta försök angående den positiva strålningen. De positivt
laddade partiklar, som karaktärisera denna strålning och som, hvad
massan angår, äro af samma storleksordning som atomerna, innehålla med
undantag för H, som aldrig innehåller mer än en, vanligen två
elemen-tarladdningar. Vid Hg kunde Thomson däremot påvisa, att vissa
partiklar voro laddade med en elementarladdning, hvilka partiklar således
svara mot joner af vanligt envärdigt Hg, men att samtidigt därjämte
förekommo partiklar med 8 elementarladdningar. Den positiva laddningen
hos sistnämnda partiklar måste anses hafva uppkommit därigenom, att
8 elektroner blifvit lösryckta från atomen. Då Hg med säkerhet icke
kan uppträda som 8-värdigt ämne, måste dessa elektroner vara på ett
helt annat sätt bundna vid hvarandra och vid den öfriga delen af atomen
än de elektroner, som bestämma Valensen. Det synes mycket sannolikt,
att ifrågavarande elektroner just bilda en sådan ring, innehållande 8
elektroner, som enligt Bohrs beräkningar skulle förekomma vid de lättare
grundämnenas atomer.
VI. Valenselektronerna och molekylbildningen.
I ett nyligen publiceradt arbete har Kossel2 sökt utreda
valenselektronernas förhållande till atomen ävensom betingelserna för
molekylbildningen. Han utgår därvid från, att ifrågavarande elektroner, såsom Bohr
också antagit, ingå i atomens yttersta skikt, där de då sannolikt bilda
en ring eller region. Till följd af det större afståndet från nucleus äro
de svagare bundna än öfriga elektroner och kunna därför lättare afskiljas.
Då Valensen högst kan uppgå till 8 enheter, kan vid molekylbildningen
i regel endast ett mindre antal af de i atomen ingående elektronerna
aktivt deltaga. Emedan valenstalet är en periodisk funktion af
atom-talet, hvilket i det periodiska systemet uttryckes genom de bekanta 8
vertikalraderna (se följande tabell) måste samma konfiguration af
valenselektronerna vid de olika elementen periodiskt återupprepas.
Särskildt är härvid att rnärka, att i serien äfven ingå element, de s. k.
ädelgaserna, som praktiskt taget sakna valens (vertikalraden O i tabellen).
Hvart åttonde element har sålunda samma maximivalens, och de kemiska
egenskaperna återupprepas också i systemets början mycket tydligt vid
hvart åttonde element.
Kossel antar, att anordningen af de inre elektronringarna hos på
hvarandra följande element alltid är densamma och att de nytillkomna
elektronerna inordnas i ringar (eller skal) omkring de i atomen förut
befintliga. På grund af periodiciteten i fråga om valenstalen synes det sanno-
Thomson: Phil. Måg. 24 (1912) s. 668.
Kossel, Anm. der Phys. b. 49 (1916) s. 229—362.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
