Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
• °
1
I
R20
(RH)
II RÖ (RH,)
III R203
(RH8)
IV R02 RH4
Y
R2o5
RH3
VI R03 RH2
VII R207 RH
VII R04
| H
! i
He Li Be R C N O FI
2 3 4 5 61789
l Ne Na Mg AI Si P S Cl
j 10 11 12 13 14 15 16 17
j Ar K Ga Se Ti V Gr Mn l Fe, Co, Ni
| 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
i Cu Zn Ga Ge As Se Rr
l 29 30 31 32 33 34 35
Kr Rb Sr Y Zr [ Nb Mo — Ru, Rh, Pd
36 j 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46
j Ag Gd In Sn Sb Té J
! 47 48 49 50 51 52 53
i x l Gs Ba Jordar — Ta W — Os, Ir, Pt
! 54 j 55 56 57—71 72 73 74 75 767778
Au Hg TI Pb Bi — —
79 80 81 82 83 84 85
Eman — Ra — Th — U
j 86 87 88 89 90 91 92
Anm. De under de kemiska tecknen stående siffrorna äro de respektive
grundämnenas atomtal.
likt, att samma anordning af elektronerna i den yttersta ringen
återupprepas. Högsta antalet elektroner, som kan förekomma i nyssnämnda
ring, torde sannolikt vara 8. Är den yttersta ringen fulltalig, måste vid
nästföljande element en ny ring bildas, och i denna ring bör vid
stigande atomtal samma valenstal och samma kemiska egenskaper
återupprepas som i närmast föregående period. Alkalimetallerna utmärka sig
genom sin kraftiga reaktionsförmåga, och man måste därför antaga, att
valenselektronerna hos dessa element äro svagt bundna och därför genom
yttre inflytelser lätt kunna afskiljas. Na och K torde därför kunna
antagas vara element, hos hvilka utanför en färdigbildad ring på 8
elektroner en ny elektron tillkommit, med hvilken en ny yttre ring
påbörjats. I enlighet härmed måste man då antaga, att de närmast föregående
elementen, Ne och Ar, äro element, hos hvilka den yttersta ringen
innehåller maximiantalet elektroner. Elementen FI och Cl, som stå närmast
före sistnämnda element, måste således i sina respektive yttersta ringar
innehålla en elektron mindre än maximiantalet. Men halogenerna
utmärkas just genom sin starka sträfvan att draga till sig elektroner eller
såsom det träffande karaktäriserats: de hava »hohe Affinität zum freien
Elektron»1. Hos ädelgaserna saknas helt och hållet hvarje sträfvan att
upptaga eller afgifva elektroner, och det synes då som om den vid ädel-
1 J. Francke, Verh. d. D. Phys. Ges. 11 (1910).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
