Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
A-
•H HCl
o——
[-f-V–]
{+f-
V-+}
+2 CaO
o-
täristiska egenskap, som tillkom dem i egenskap af neutrala atomer och
som yttrade sig i sträfvan att afgifva eller upptaga elektroner. Att t. ex.
en K—jon icke verkar på vatten på samma sätt som en neutral
kaliumatom, att en lösning af en klorid icke har samma egenskaper, som
tillkommer en vattenlösning af klorgas, låter sig
sålunda förklaras därigenom, att atomerna i
egenskap af joner äro så starkt laddade, som de
kunna blifva, till följd hvaraf de förlorat de
kemiska egenskaper, som just voro utmärkande
för atomerna.
Hvad de icke dissocierade molekylerna angår,,
synes det sannolikt, att de båda atomernas
valenselektroner sluta sig tillsammans till en ring,
som roterar i ett plan, som är vinkelrätt mot
förbindelselinjen mellan de båda atomkärnorna,
hvarvid nyssnämnda linje tankes vara ringens
rotationsaxel. Ringens läge bestämmes af de
respektive atomkärnornas laddningar. Vid HCl
skulle således väteatomens enda elektron förena
sig med klorens 7 valenselektroner till en ring
(se figuren), men då kloratomens kärnladdning
är 7 gånger så stor som väteatomens måste
ringen för uppnående af jämnvikt vara placerad
tätt intill kloratomen. Vid CaO skulle på samma
sätt syrets 6 valenselektroner förena sig med 2
valenselektroner från kalcium till en ring med
8 elektroner, som måste ligga närmare
kalciumatomens än syreatomens kärna men dock på ett proportionsvis större
afstånd än från kloratomens kärna vid nyssnämnda exempel.
Vid N2 måste man åter antaga, att de 5 valenselektronerna
sammansluta sig till en ring, som kommer att innehålla l O elektroner, och på
samma sätt vid 02 och C12, hvarvid ringar innehållande respektive 12 och
14 elektroner skulle bildas, men naturligtvis är möjligheten, att
elektronerna här sammansluta sig till två eller flera ringar dock icke
utesluten. Här skulle således en afvikelse från maximiantalet 8 elektroner
i den yttersta ringen kunna inträffa. Regeln att elektronernas antal i
en ring högst kan uppgå till 8 skulle således vara strängt giltig endast
i det fall, att ringen verkligen tillhör en enda atom och icke, som här
är fallet två olika atomer.
VII. Röntgenstrålarnas absorption och atomstrukturen.
Redan länge har det varit kändt, att röntgenstrålarnas absorption
uteslutande bestämmes af beskaffenheten hos det absorberande ämnets atomer
och att absorptionen däremot är alldeles oberoende af det sätt, på
hvilket atomerna äro bundna vid hvarandra. Absorptionen växer starkt med
atom vik ten, men någon lag, som uttrycker på hvad sätt absorptionen är
beroende af atomvikten känner man icke. Nyligen hafva Sragg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
