- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjuguåttonde årgången. 1916 /
158

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N.
G
P





1. H 0,05

6. C 0,48

7. N 0,63

8. O 0,9

11. Na 1,9

12. Mg 3,5

13. Ai 3,4

14. Si 3,85

15. O 5,68

16. S 7,78

17. Cl 9,5
19. T\ 11 i !

20. Ca 14,4

24. Cr 24,1

25. Mn 41,4

26. Fe 45,5

27. Co 53,9

28. Ni 59,4

29. Cu 65,i

30. Zn 75,4
33. As 129
35. Br 154
38. Sr 173
42. J Mo | 244

47. Ag 300

48. Cd 301
50. Sn 311
52. I 315
56. Bä 334
58. Ce 327
74. W 308
78. Pl 529

j 80. Hg 547

82. Pb 569

83. Bi 677
92. U 1,123

ficienten får ett för lågt och med motsvarande koefficienter för andra
ämnen icke jämförbart värde.

Sambandet mellan de relativa atomabsorptionRkoefficienterna (o) och
de respektive atomtalen (N) åskådliggöres grafiskt i motstående figur,
hvarvid såsom abskissa afsatts N och som ordinata motsvarande värde på/?.

Såsom framgår af kurvan växer icke p kontinuerligt med atomtalet,
utan elementen synas ordna sig i grupper, inom hvilka absorptionen växer
proportionellt mot atomtalet men olika hastigt inom de olika grupperna.
Vid jämförelse med Bohr s ofvan anförda tabell finner man, att de
här återgifna resultaten synas stå i god öfverensstämmelse med hvad
man på grund af de Bohrska beräkningarna borde kunna vänta sig. En
ökning af antalet elektronringar bör nämligen åstadkomma en ökning i
absorptionen, och vid oförändradt antal ringar bör absorptionen ökas
proportionellt mot antalet elektroner. Den ökning i antalet ringar, som
enligt Bohr skulle äga rum vid elementen 8 och 16, motsvaras tydligt
af en ökning i absorptionen. I fråga om elementet 24 (Cr) förefinnes en
afvikelse, i det att antalet ringar enligt Bohr här skulle vara 5, medan
värdet på p tyder på, att antalet borde vara detsamma som hos närmast
föregående element, således 4. Elementen Mn och Fe synas enligt
värdena på p bilda en grupp för sig och elementen Co och Ni likaledes en
grupp. De 28 första elementen (H—-Ni) synas med hänsyn till antalet
elektronringar och antalet elektroner inom desamma kunna betraktas ’som en
serie, innehållande 6 grupper med respektive l, 2, 3, 4, 5 och 6
elektronringar, hvarvid högsta antalet elektroner, som kan ingå i någon ring
skulle vara 8 (jämf. Bohrs tabell s. 151). De följande 18 elementen (Cu—Pd)
bilda tillsammans en tydligt markerad serie, och då absorptionen här
oafbrutet växer liniärt med atomtalet, synes man böra antaga, att antalet
elektronringar vid alla dessa element är detsamma. Då absorptionen i
denna serie växer hastigare än i närmast föregående grupp, måste antalet
elektronringar anses hafva ytterligare ökats och torde därför kunna
antagas vara 7. I enlighet med Bohrs uppfattning skulle vid 2:dra serien
en omgruppering af de inre elektronerna äga rum, hvarvid en dubbelring
af 18 elektroner skulle bildas. Mer än 28 elektroner skulle således
icke kunna förekomma, utan att stabiliteten stores och omgrupperingar
till ringar med större antal elektroner än som förekommer vid de lättare

158

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:34:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1916/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free