Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
däri, att vi producera mindre än hvad vi behöfva af brödsäd och under
normala förhållanden, samt mera an vi själfva förbruka af djurprodukter,
hvilka måste exporteras och som jag tror sker med förlust.
När människan hade hunnit öfver den ursprungligaste perioden af sin
utveckling, då hon uteslutande lefde af jakt och fiske och af de
produkter, som direkt, utan odling, växte på eller i jorden, var första steget
i civilisation att hon började med djurskötsel. Djuret åt upp det som
växte på jorden och som människan ej kunde förtära direkt, och
människan åt sedan upp djuret eller dess produkter, t. ex. mjölk. Att så
sker än i dag är ju riktigt hvad beträffar sådana växter, som ej duga
till föda åt människan, men väl till djur. Därefter kom sädesodlingen,
för hvars skull jorden måste sättas i kultur. Det stora steget framåt
var taget, genom hvilket produkter, som direkt kunde användas till
män-niskoföda eller kläder, odlades på jorden. Och så fortsattes det framåt
i tiden ända tills man i våra dagar öfvergick till det teoretiskt förvända
systemet att odla säd på jorden, låta kreaturen äta upp säden och sedan
använda djurprodukterna till människoföda. Detta gäller naturligtvis för
sådan jord, där människoföda med fördel Jean odlas, icke sådan, där
endast djurföda växer. Ett sådant system kan likväl försvaras, när så
mycket säd fås att den icke kan afsättas till människoföda. Men för
ett land som vårt, där brödsäden på långt när icke räcker till sitt
egentliga ändamål, är det oriktigt att upptaga åkerjorden för odling af
kreatursföda och låta landet blifva beroende af ovissa skördar i andra länder
eller världsdelar och af ovissa transportmöjligheter. Detta i synnerhet
orn det kan visas att ett sådant förfarande medför ekonomisk förlust för
jordbrukaren.
Insikten om att djurskötseln, såsom den under de sista
decennierna bedrifvits, är felaktig- vinner terräng.
Sedan jag år 1912 hade hållit ett föredrag i Kemistsamfundet
angående dyrtiden och dess orsaker, blef detta, som delvis
aftryck-tes i tidningen Nya Dagligt Allehanda, utgångspunkten för en liflig
diskussion där angående lämpligheten af vårt jordbrukssystern. De
landt-bruksauktoriteter, som deltogo i meningsutbytet, försvarade i allmänhet
det nu tillämpade, medan några andra hade motsatt åsikt. Den
långvariga meningsbrytningen gaf anledning till att i bokform, under titeln
»Modern svensk landthushållning», ordna och komplettera hvad jag
afsåg att bevisa, nämligen att vi gått till öfverdrift med djurskötseln och
försummat sädesodlingen, samt att den förra i allmänhet gåfve förlust,
om man räknade rätt. Det påpekades under diskussionen att vid
bedömandet af det nationalekonomiska värdet af smörexport och annan
djurskötsel det förbisågs hvad de kostade i iinporteradt kreatursfoder,
och att detta vore lika med om ej större än smörexportens. Detta
faktum hade under årens lopp förtegats eller förbisetts, så att smörexporten
ansågs representera en vinst för landet. Det var obekant eller ej
tillräckligt kraftigt framhållet att vårt jordbruk hade ett stort importöfv
er-skott, trots en smörexport för c:a 40 mill. kr. om året. Till en början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
