- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugunionde årgången. 1917 /
79

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

Analyserna n:r l—5 visa, i hvilken förvånande hög grad mängden
öfverdestillerad antimon växlar med destillationshastigheten; den växer
nämligen i förhållandet l : 6, då destillatets volym ökas från 20 till 43
<3cm. T. o. m. då man destillerar så långsamt, att hlott 20 ccm. vätska
öfvergå (instruktionens föreskrift — i praxis torde man ofta destillera
något hastigare), är destillatets antimonhalt lika stor som vid den af oss
angifna metoden (vid samma mängd antimon i den kokande vätskan).

Vid jämförelse mellan analyserna n:r 3 och 6 samt 5 och 7 (med
parvis ungefär samma destillationshastighet) finner man, att tillsats af
5 gr. klorkalium under f. ö. lika omständigheter medför en väsentlig
minskning af destillatets antimonhalt. Ökning af klorkaliummängden
från 5 till 10 gr. åstadkommer däremot ingen nämnvärd ytterligare
förbättring af resultatet (se analyserna n-.r 8—10). Enligt M. Hoffmann1
skulle klorkaliets gynnsamma inflytande på separationen af arsenik och
antimon bero därpå, att ett svårlösligt dubbelsalt af KC1 och FeCl2
utfaller under destillationen, hvarigenom den kokande vätskans temperatur
ej kommer att öfverstiga 110°. Denna förklaring kan dock ej gälla för
det ofvan undersökta fallet, enär ingen kristallisation iakttagits ens vid
afdestillation af 46 ccm. vätska. Troligen måste fenomenets förklaring
sökas däri, att lösningen innehåller en komplex förening af KC1 och
SbCl3, hvilken under förhandenvarande omständigheter är beständigare
än motsvarande förening af HCl och SbCl3.

Om halten af jod i svensk tång och bestämning

däraf.

Af Mats Weibull.

Sedan ett par år har jag närmare studerat våra tångarter, särskildt
de som uppträda vid kusten af Öresund. Som dessa studier på grund
af bristande tid måst ske med afbrott, äro de icke afslutade, men under
arbetets gång har jag gjort flera iakttagelser af mera allmän innebörd,
af hvilka en här skall omnämnas såsom varande af kemiskt-tekniskt
intresse.

Arbetet igångsattes ursprungligen i afsikt att uppklara de här vid
Alnarps strand uppkastade haf s växterna s eller den s. k. tångens värde
som gödselmedel och möjligen äfven till foder. Som inga analyser å
svenska tångarter, så vidt jag vet, föreligga, blef en fullständig kemisk
undersökning å dessa nödvändig, och har jag därför äfven kommit att
beakta dessa växters jodhalt.

De växter, som bilda tången här vid Öresunds stränder, äro ordnade
efter sin allmännare förekomst:

1. Zostera marina (bandtång) utgör i allmänhet 50—75 % af hela
tångmassan.

1 Dissertation, Berlin 1911.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:34:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1917/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free