Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
För att vid titrering "af eterlösningarna hindra uppkomsten af två skikt,
tillsätter man i förväg en lämplig mängd syrefri alkohol. Vidare måste,
för att fenolftaleinets färgförändring skall bli tillräckligt skarp, en ringa
mängd vatten tillsättas, så framt detta icke sker genom själfva
titre-ringen. Vid titrering af exempelvis 100 ccm eterlösning kan man
förfara på följande sätt.
I en erlenmeyerkolf å 250 ccm (genom hvilken man kort förut sugit
en ström af kolsyrefri luft) gjuter man ungefär 50 ccm alkohol och
eventuellt 5 ccm vatten (för den händelse att det vid titreringen åtgår
mindre än 5 ccm barytlösning), neutraliserar efter tillsats af några droppar
fenolftaleinlösning, tills vätskan får rödaktig anstrykning, och låter den
afpipetterade eterlösningen rinna ned i kolfven. Därpå titreras genast,
tills den röda färgen håller sig en eller annan minut (efter längre tid
förbleknar färgen alltid genom inverkan af luft kolsyra eller oxidation af
etern?) Resultatet korrigeras för luftkolsyrans inverkan, bestämd medels
blindförsök, samt uträknas i ccm n/10 pr 100 ccm eterlösning.
Att noggrannt förutberäkna, hvilken koncentration vattenlösniugen
kommer att få efter utskakningen, stöter på vissa svårigheter, på grund
af att lösningens volym ökas genom upptagande af eter. Man bör
därför efter utskakningen direkt utröna denna koncentration genom
metallbestämning i en afmätt volym af lösningen.
Beräkning af hydrolysgraden.
Som man lätt inser, erhålles hydrolysgraden, x, hos ett tacetat ur
följande ekvation:
Den fria ättiksyrans koncentration
x =
Acetatets totalkoncentration (i ekvivalenter)
För erhållande af den fria ättiksyrans koncentration i vattenlösningen
behöfver man enligt fördelningslagen1 endast multiplicera syrans
koncentration i etern (bestämd enligt 3) här ofvan) med koefficienten för
ättiksyrans fördelning mellan vatten och eter. Enligt försök häröfver,
som förf. låtit utföra genom fil. mag. Nils Löf man vid Stockholms
Högskola, torde man tillsvidare kunna räkna med en dylik koefficient af 2,10.
Att sedan ur de sålunda erhållna hydrolysgraderna för acetaterna beräkna
de resp. basernas dissociation- eller affinitetskonstanter låter sig tyvärr för
närvarande (i fråga om -flervärdiga baser) knappast göra. Men då nu som
bekant hydrolysgraden för ett salt af svag bas med svag s}^ra enligt
teorien endast föga ändras med utspädningen, kan man ifråga om de
svårlösliga oorganiska baserna tills vidare betrakta hydrolysgraden själf
(hos acetaterna) som mått på dessa basers styrka.
En ytterligare jämförelsepunkt i denna fråga kan dessutom erhållas
genom beräkning af det i teoretiskt afseende fullt utredda förhållandet
mellan hydrolysgrad och basens dissociationskonstant för acetat af en-
Se denna Tidskrift, 1913, sid. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
