Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Hofman (1914) finnes å sid. 447 och 449 Wedge-ugnar afbildade för
klorerande röstning; Hvilket år dessa ugnar kommo i bruk angifves
icke. Vidare finnas i »Metallhuttenbetriebe, Kupfer», af W. Borchers
(1915), sid. 216, en flerétagig mekanisk Wedge-muffelugn med eldstad
afbildad.
I Industritidningen Norden, 1912, mo 3, och i Teknisk Tidskrift, 1916,
allm. afd., häft. 3, har jag tillåtet mig beröra den betydande, annars icke
omnämda del, nu aflidne konsul N. Persson i Helsingborg haft i
tillkomsten af Ramen Beskows ugn, likasom att det är hans förtjänst att
någon kopparextraktion nu finnes i vårt land. Det skulle icke sakna
sitt pikanteri att närmare redogöra för den Perssonska insatsen
härvidlag, men för tillfället åtminstone må det vara nog ined det sagda,
»Suum Cuique.»
När det först blef ådagalagdt att kloreringsprocessen var af exotermisk
natur, känner jag icke, men kunskapen härom kom till Helsingborgs
kopparverk från Hemixem (vid Antwerpen) 1906.
Beträffande svafvelhalten i purple-orebriketterna hade det varit af
intresse att få höra, huru stor den blir från kiser med relativt hög kalkhalt,
exempelvis vissa sorter Röros-kis. Under de år jag förestod
koppar-extraktionsverket i Helsingborg kunde det förekomma, att med sådan kis
svafvelhalten i purple-oren (obriketterad) uppgick till 0,5, ända till l %
på grund af hög gipshalt.
Ändamålet med bearbetandet af ändlutarna efter kopparextraktionen
är tvåfaldig, i första rummet att oskadliggöra dem, i andra att
tillgodogöra dem. En fraktioneraxl läkning af rostgodset, hvilken enl. ing.
Rjiméns utsago skulle hafva till resultat, att först zinksalterna m. fl.
erhöllos för sig (lösningen skulle skifta färg som indikation på att zink
läkningen vore slutad) och senare koppar- och järnsal terna för sig,
uppfyller således icke ändamålet, äfven om den ginge, ty vid den senare
fraktionens bearbetande på koppar fås en stark järnlösning, som går i
vattendragen. Huruvida en sådan fraktionerad läkning går i stort torde
vara mycket tvifvelaktigt, ty verkliga förloppet blir nog, att med
zinksalterna äfven koppar- och järnsalter utlösas ur rostgodset och att i den
fraktion, som blott skulle hålla koppar och järnsalter, äfven zinksalter
förekomma, hvilket medför förlust af zink. Att fraktioneringen icke ger
en järnfri eller blott en obetydlighet järn hållande lösning synes också
framgå af Ramens svenska patent n:o 34,216 af 27/11 1911, hvars
patentanspråk lyder: »Sätt att ur zinkhaltiga lösningar tillvarataga zink,
kännetecknadt däraf, att lösningen oxideras medelst luft och försättes med
salter eller baser af alkalier eller alkaliska jordarter, att den bildade
fällningen blandas med en kropp, som är indifferent gent emot en nu
följande klorerande röstning, att produkten efter denna urlakas och att
zinken såväl i denna nu järnfattiga1 lösning som i den vid de nämnda
salternas eller basernas tillsättande kvarblifvande, likaledes järnfattiga
lösningen tillvaratages på brukligt sätt».
Att denna mycket dyrbara och omständiga metod i praktiken knappast
1 Kurs. af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
