Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Kort belysning af det tyska lifsmedelsproblemet.
Föredrag, hållet i »Kemistsamfundet» den 26 april 1917 af Otto Cyrén.
Att i ett kort föredrag belysa en sådan fråga som det tyska
lifsmedelsproblemet är en svår uppgift; det kan naturligtvis här endast bli tal
om att skildra problemet och dess utveckling i ytterst grofva drag. Vi
måste genast göra klart för oss, att frågan, hur man skall hushålla med
och rättvist fördela lifsmedlen i ett så stort, afstängdt land som
Tyskland hör till de svåraste problem, det pågående världskriget framkastat.,
I en agrarstat, som själf kan föda sin befolkning, blir det ju endast en
organisationsfråga; ju större folktätheten blir, ju mer den icke
jordbruks-idkande befolkningen växer i förhållande till den jordbruksidkande eller
på dennas bekostnad, desto svårare blir lifsmedelsfrågan i händelse af
en blockad. Afspärrningsförsök mot länder af sådan storlek, som dem,
det nu är fråga om, har historien förut ej bevittnat, icke ens något
liknande, ty dessa själfproducerande länder kunna ej jämföras med
improduktiva, belägrade fästningar och städer, där fördelningen af de sista
lifsmedlen ej erbjuder större svårigheter än fördelningen af de sista
skeppsskorporna och vattnet bland en skeppsbruten besättning.
Tysklands egen produktion torde under fredstid godt ha kunnat
lifnära 2/3—3/4 af befolkningen. Det införde stora mängder brödsäd,
framför allt hvete, korn som fodermedel och för bryggerierna, skidfrukter,
grönsaker, kött, ägg, stora mängder animaliska och vegetabiliska fettar
-ter för direkt användning och för margarinfabrikationen. Den väldigt
utvecklade världshandeln är ju delvis endast byteshandel, man exporterar
en del af den egna produktionen — visst icke alltid endast den, man
har i öfverflöd — man erhåller främmande varor, dels af högre, dels
af lägre kvalitet än de egna varornas, för det billigare prisets skull, för
smakens eller omväxlingens skull. Allt detta upphör med ett slag, om
landet af spärra s.
Det står väl utom allt tvifvel, att man före kriget ej blott i
Tyskland, utan lite h var stans — ända in i de bredare lagren — lefde väl
godt, man åt för mycket. Vid första påseendet synes alltså intet vara
enklare än att nedsätta den allmänna dagransonen till 3/4 mot förut,
motsvarande produktionen, för att så få debet och kredit att gå ihop.
Men här börja redan komplikationerna. Detta afdrag skulle ej stanna
vid 25 %, utan genast växa åtskilligt, ty för hela den stora armén
fordras förstklassig föda, här få portionerna ej annat än i nödfall nedsättas;
vidare måste sårade, sjuka ha sin kraftiga näring, allt detta måste
dragas från de friska civilas ransoner.
För bättre öfversikts skull vilja vi först betrakta de olika
näringsämnesgrupperna hvar för sig, först de vegetabiliska. Afspärrningen
började ju egentligen med engelska Nordsjöstängningen i nov. 1914. Man
tänkte ännu ej på ett så långvarigt krig, men tyskarne inventerade
genast sina sädesförråd och på nyåret och våren 1915 ransonerades
brödet, det tyska brödkortet infördes och väckte allmänt uppseende.
Fienderna skrattade åt detta skenbara hungertecken, men följden är ju
endast, att nu, när brödkortet gjort sitt intåg hos både neutrala och fien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
