Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
ofta af olämpliga personer, så att äfven en stor del af köttet förstördes.
När sedan på hösten köttbrist inställde sig, infördes som bekant de båda
köttfria och de båda fettfria dagarna i veckan; senare köttkorten för
allmän ransonering.
Nötkreaturstammen, som också gått tillbaka under första tiden, Ökades
1915—16 och hade i slutet af 1916 uppnått sin forna höjd. Man kan
utan vidare antaga, att den efter den briljanta foderskörden 1916
ytterligare ökats under vintern. Nötkreaturen: 1912: 20,182,000 mars 1917:
21,337,000. Samma är förhållandet med svinen, som nått delvis högre
höjd än under fredstid. Häri ligger en väldig födoämnesreserv, om
vegeta-bilierna skulle bli knappa före nästa skörd, hvarpå dock hittills inga
tecken tyda.
En fråga särskildt för sig är feftfrågan. Ty intet saknar man väl så
i Tyskland som fettet. Genom den omtalade s vin slakten gick mycket
förloradt, genom bristen på kraftfoder kunde svin och slaktboskap ej
gödas som förr, allt kött blef magrare, äfvenså mjölken, denna nedgick
äfven kvantitativt betydligt, smörfabrikationen aftog o. s. v. Aldrig har
väl allmänheten i skilda länder så kommit till insikt om kraftfodrets vikt,
som nu under kriget. Hvad skall man säga, när ett land som Schweiz
klagar öfver mjölkbrist — naturligtvis i förhållande mot förr! — de
härliga betena äro ej nog, kraftfodret är all för nödvändigt för den rationella
ladugårdsskötseln. Med smöret har det emellertid åter blifvit bättre!
Hvad vidare fördelningen af lifsmedlen beträffar, så är det en af de
svåraste frågorna att lösa. Först och främst äro de olika landsdelarna
mycket olika lottade, hvad lifsmedel beträffar, å ena sidan
öfverbefol-kade industriområden, å andra sidan trakter med glänsande landtbruk
och glesare befolkning. Det måste t. ex. vara stor skillnad i
svårigheterna för kommunerna i det industririka Sachsen med sina 320 innev,
per kin2 och i det landtbruks- och boskapsrika Bayern med blott 91
innev, per km2 för att ej tala om Stör-Berlin med sina 4 mill. innev,
midt på den Branden b urgska sandslätten. En centralisering företogs
endast betr. säd och senare potatis, så till vida, att all säd togs i
beslag af »Reichs-Getreide-Gesellschaft» i Berlin, all potatis af
»Reichs.-Kart.-Stelle», med befogenhet för dessa att förfoga öfver alla förråd. Dessa
samlades alltså inte, utan disponerades af centralkommittéerna, som kunde
taga ur ett förråd att skicka till ett annat, behöfvande. Köttet kom ej
under en dylik centralmyndighet, utan öfverläts det till kommunerna att
själfva sörja för den varans anskaffning och fördelning. Däremot
centraliserades kreaturshandeln. Alla inköp af utländska lifsmedel gå genom
särskilda organisationer, en för ost och en för det öfriga: såsom kött,
smör, fisk och kaffe, kakao o. s. v. Denna senare organisation
»Zentral-Einkaufs-Ges.», gemenligen Z. E. G. kallad, har kommit till för att
undvika, att flera tyska inköpare skulle täfla med hvarandra och dyrka upp
priserna i utlandet. Att denna väldiga organisation ej alltid kände
arbeta så raskt, är ju ej att undra på, det kunde dröja med leveranserna
ibland och tidvis bli knappt på sina ställen. Dessutom tages ju
järnvägar och andra transportmedel starkt i anspråk af militären. Man hör
ibland beska vitsar om Z. E. G. t. ex.: »lyckas det inte Z. E. G. att
hungra ihjäl oss, så sannerligen det går för engelsmännen»! (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
