Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Bestämning af fett och torrsubstans i ost.
Af L. G. Thomé.
I de för handeln med ost bestämda reglerna har en uppdelning af
osten gjorts i olika klasser efter fetthalten i ostens torrsubstans med
fastställda, olika pris för de olika klasserna. Gifvetvis kommer därför
bestämning af fett och torrsubstans i ost bli vanligare och af större
betydelse än förr. Det har nu visat sig att vid undersökning af en och
samma ost afsevärdt olika resultat erhållits af olika analytiker. Dessa
olikheter kunna åtminstone till en del förklaras af att flera olika metoder,
mer eller mindre lämpliga, komma till användning vid dessa undersökningar.
För f ettbestämning i ost upptager instruktionen for de kemiska
stationerna af den 15 juni 1906 icke mindre än tre olika metoder:
1) intorkning af osten med sand och den intorkade massans extraktion
med eter;
2) ostämnets lösning i utspädd kalilut, fettets utskakning med eter
och bestämning af eterlösningens specifika vikt, hvilken står i bestämdt
förhållande till fetthalten;
3) ostämnets lösning i ammoniak, tillsats af alkohol, fettets utskakning
med eter, petroleum etertillsats och fettets bestämning viktanalytiskt i
eter-petroleumeterskiktet.
En fjärde metod finnes angifven i Kungl, medicinalstvrelsens
kungörelse af den 2 november 1911 angående fordringarna på viktigare
proviantartiklar m. m. vid leverans för statens behof:
4) ostämnets lösning i saltsyra, tillsats af alkohol och därefter samma
förfaringssätt som i 3.
Extraktion af den intorkade ostmassan erkännes väl numera allmänt
som en mindre lämplig metod dels på grund af det besvärliga och
tidsödande utförandet, i det att man måste utföra extraktionen upprepade
gånger och fore hvarje extraktion sönderrifva massan, och dels emedan
metoden icke ger noggranna resultat, då särskildt i mager ost fettet så
fullständigt inneslutes i den intorkade ostrnassan, att en del däraf
undandrager sig extraktionen.
För ett raskt och fullständigt utlösande af fettet fordras ostämnets
upplösning. Detta kan åstadkommas antingen med alkali såsom i
metoderna 2 och 3, eller med syra såsom i metod 4. Vid ostämnets lösning
i alkali öfverföras de fetteyror, som bildas i osten genom fettets
sönderdelning under mognaden och som böra räknas med till fettet, till
motsvarande alkalisalter, och då dessa äro olösliga i eter, gå de vid
fett-bestämningen förlorade. Vid undersökning af färsk ost förekommer
visserligen icke detta fel, och äfven vid mogen, vanlig fet ost blir felet
obetydligt, då blott en mycket ringa del af fettet här är sönderdeladt;
större blir felet vid mogna, magra ostsorter och särskildt stort blir det
vid sådana ostsorter, som mogna under mögelbildning i ostmassan, då i
dessa fettets sönderdelning kan gå mycket långt. Detta med ostämnets
lösning i alkali följande fel, som således under olika förhållanden kan
göra sig i olika grad gällande, bortfaller helt, då lösningen sker i syra;
då förblifva fettsyrorna fria och lösas tillsammans med fettet i etern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
