Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Af de ofvan nämnda metoderna är det således endast den sist anförda,
som under alla förhållanden ger riktigt resultat och som därför skulle
kunna rekommenderas till allmänt användande. För närvarande lida vi
emellertid brist på petroleumeter; frågan blir därför, om vi icke kunna
upplösa ostämnet i syra och sedan lösa ut fettet med enbart eter. I
själfva verket är detta förfaringssätt det ursprungliga, af Bondzynski
föreslagna; användning af petroleumeter är en af Ratzlaff föreslagen
modifikation, naturligtvis i ändamål att fullständigt blifva fri från
föroreningar, som kunna kvarhållas med den ringa mängd vatten, som löses
i etern; sedermera har dessutom alkoholtillsats tillkommit för att fettet
lättare skall upptagas af etern. Palmquist1 har med Bondzynskis
ursprungliga metod fått för låga värden och anser alkoholtillsats nödvändig
för fettets fullständiga utlösning; detta synes dock mindre sannolikt, då
vid ostens lösning i saltsyra fettet i den sura lösningen icke håller sig
i emulsion utan afskiljes i ett sammanhängande skikt, som med lätthet
bör lösas i etern. SartheP, som senare gjort jämförande undersökningar
mellan de båda metoderna, har kommit till annat resultat, i det han i
allmänhet funnit väl öfverensstämmande värden; i 13 fall af 19 ligger
differensen under 0,25 % vid en fetthalt i osten, varierande mellan 11
och 43 procent. Öfverallt, utom i ett enda fall, har utlösning med
enbart eter gifvit de högre värdena; uppgår skillnaden blott till ett par
tiondedels procent, spelar ju detta dock ingen roll. I två fall har B.
emellertid fått differenser, uppgående till resp. 1,44 och 1,23 X-
Förklaring till dessa större afvikelser söker han däri, att dessa prof stått
flera timmar, innan de afsifonerades, och att härunder vatten med däri
lösta ämnen diffunderat in i etern; öfriga prof stodo blott två timmar,
innan eterlösningen afskildes. Redan a priori synes denna förklaring
mycket osannolik. Det är icke tänkbart, att så stora mängder skulle
diffundera genom den relativt lilla beröringsytan mellan de båda fullt
åtskilda skikten, då vid den mera intima beröring, som äger rum vid
utlösningen af fettet och under de två första timmarna, innan vätskorna
hunnit fullt skiljas åt, endast en obetydlighet, utgörande en tjugondedel
upp till en femtedel af de här förekommande afvikelserna, upptages af
etern. Om förklaringen vore riktig, borde äfven sättet för fettets
utlösning vara af betydelse, så att man vid en kraftig utskakning skulle
få högre värden än vid försiktig utlösning genom att blott vända röret
upp och ned några gånger. Jag har gjort försök härmed. Vid kraftig
utskakning dröjde det längre tid, innan vätskorna skildes åt, och detta
prof fick därför stå öfver natten; ännu efter fem timmar var eterskiktet
icke fullt klart. Vid en mera försiktig utlösning var eterskiktet klart redan
efter två timmar; ett prof togs då, ett annat fick stå till följande dag
(20 timmar). Resultatet blef:
vid kraftig skakning och afsifonering efter 20 tim .......... 34,90 % fett
» försiktig utlösning » » » 20 » ......... 34,95 » »
» » » » » » 2 » ......... 34,95 » »
Någon skillnad mellan resultaten från de olika försöken förefinnes icke;
den anförda förklaringen till de ofvannämnda större differenserna är så-
1 Denna tidskrift XVII (1905) sid. 60, XXI (1909) sid. 92.
1 Meddel. n:o 99 från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
