Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
ledes icke hållbar utan är att söka på annat håll, antagligen endast i
ojämnhet i analysmaterialets sammansättning.
För att få fastslaget riktigheten af Barthels resultat i fråga om den
goda öfverensstämmelsen mellan de efter Bondzynskis metod och efter
Ratzlaffs modifikation erhållna värdena och för att ytterligare konstatera
användbarheten af Bondzynskis ursprungliga metod har jag gjort några
jämförande f ettbestämningar på olika slags ost; på grund af brist på
petroleumeter har det dock endast blifvit ett ringa fåtal.
Ostslag. Funnen fetthalt.
enl. Bondzynski enl. Ratzlaff *
Skumost, 5 månader gammal................................. l,so 1,25
Kvartsfet gouda, l månad gammal ........................ 11,75 11,75
Helfet prästost, 8 månader gammal........................ 34,95 34,90
Ost af stil tontyp, öfvermogeii .............................. 29,05 28,7 o
d:o (annat prof af samma ost) ............ 29,2o 28,8 o
Öfverensstämmelsen mellan de båda metoderna är synnerligen god;
endast vid den öfvermogna, starkt sönderdelade Stiltonosten föreligger en
säker påvisbar olikhet, som dock icke är större än 0,4 %.
På grund af ofvanstående anser jag, att så länge brist råder på
petroleumeter, Bondzynskis metod är den, som bör komma till användning
vid fettbestämning i ost. Bestämningen brukar jag utföra på följande
sätt:
3—5 gr. finrifven ost afväges i en liten bägare; 10 cm3 20—25
pro-centig saltsyra tillsättes jämte några korn pimpsten. Därefter upphettas
till lindrig kokning och fortsattes kokningen ett par minuter, tills allt
ostämnet gått i lösning. Lösningen nedföres i ett Gottliebrör, hvarvid
bägaren urskoljes med ett par cm3 saltsyra. Efter lösningens afsvalning
tillsättes 50 cm3 eter, hvarmed först den använda bägaren rensköljes.
Röret omskakas och får sedan stå orördt, till dess eterlösningen blifvit
fällt klar. Eterskiktet uppmätes noggrant, större delen afsifoneras i en
förut vägd kolf; fettet däri bestämmes genom eterns afdestillering och
fettets torkning till konstant vikt vid 102—103°. Härefter beräknas
fettmängden i hela eterskiktet och uträknas i procent af den invägda
ostmängden.
Torrsubstansbestämning utföres såväl enligt instruktionen för de kemiska
stationerna som enligt medicinalstyrelsens ofvan anförda kungörelse genom
den finrifna ostens förtorkning vid lägre temperatur och därefter torkning
till konstant vikt vid. 100°. Raskare och säkrare kommer man till målet
genom torkning vid 105°. I allmänhet intorkas härvid på sand eller
kvartspulver. Vid talrika försök med olika slags ost, både hårda och
mjuka ostsorter, har jag kommit till identiska resultat vid direkt torkning
(utan någon förtorkning), vare sig jag användt sand eller ej, blott osten
vid torkningen utbredes i tunnt skikt. Till liknande resultat har
Håg-lund kommit vid torkning af kasein1. Då det gifvetvis utgör en
förenkling af arbetet, att såväl förtorkning som fördelningsmedel kan
undvaras, vill jag föreslå följande utförande af torrsubstansbestämningen:
1 Landtbruksakademiens Handlingar och Tidskrift 1913, sid. 506.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
