Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Man ansåg med rätta nuvarande maximipris vara krigsbeskattning nog,
än att priset skulle behöfva höjas ytterligare. Intressant är jämförelsen
med vårt föreslagna min.-pris: 250 kr. per ton för råg och hvete.
Liksom mellan köttet och säden, resp. potatisen, är förhållandet mellan
köttet och mjölken. Med dåvarande mjölkpris vandrade mjölken allt för
lätt i kalfmagen i st. f. i människobarnens magar. Man måste därför
höja mjölkpriset. — Är priset på rofvor för högt, åsidosattes den långt
viktigare potatisen, de nämnda professorerna önskade ett minimi-pria för
potatis å 100 M k pro ton under hösten, och ett särskildt maximi-pris
för rofvor, hvilket också kom till stånd!
I slutet af mars månad fattade Bundesrat sitt beslut. Det gick i den
riktningen, att sädespriserna höjdes något, köttpriserna sänktes. Dock ville
man söka undvika, att brödpriset höjdes, då ju härigenom de fattigare
klasserna träffas hårdast. Maximipriset på råg höjdes från 220 till 270
Mk per ton, på hvete från 260 till 290 Mk. Alltså ganska betydande
höjningar. Samtidigt sänktes pris å svin genast med 20—25 % och å
nöt fr. o. m. l juli med c:a 15 %. Genom dessa prisregleringar skulle
landtbrukets inkomster Ni ungefär desamma som förut. För potatis
höjdes priset något, till 100 Mk per ton (= 5 Mk pro centner = 50
kg.; — 10 pf. per kg.), detta såsom minimipris. För rofvor och
kålrötter sänktes maxim i prisen betydligt eller resp. från 1.80 Mk till 1.50
och från 2.50 till 1.75 pro centner (=50 kg). Vi se att prispolitiken
något ändrat sig, att maximiprisen (som skydda förbrukaren) delvis
ersättas af minimipris (som skydda producenten, men endast delvis, för
de flesta lifsmedel kvarstå maximipris.
Intet lifsmedel har visat så underliga relationer mellan maximipris
och tillgång som potatisen; beträffande detta viktiga lifsmedel tog sig
egennyttan synnerligen groteska former. Maximiprisen för 1915
anordnades stigande för hvar månad, allt eftersom tillgången borde minskas,
men följden blef den, att potatisen för förtjänstens skull tillbakahölls,
så att vid säsongens slut massor förstördes. Detta ville man undvika
under 1916 års skörd och satte då högre pris på den tidiga potatisen i
juli (det högre priset skulle vara en premie för denna), med fallande pris mot
hösten. Nu blef emellertid följden, att massor af omogna potatis, som
ej hörde till den tidiga skörden (»Fruhkartoffel»), refvos ur jorden. De
voro ej så-hållbara, inånga förstördes, de voro mycket för små: skörden
blef på hösten endast ungefär 1/3 mot annars, om potatisen fått växa
normalt.
Jag behöfver väl inte nämna, att i Tyskland långt flera varor än hos
oss utdelas enligt kortsystemet, såsom alla fettarter, äfven tvål; de enda
i handeln fria äro grönsakerna, konserver och en del utländska
lifsmedel. Mjölken fördelas af kommunerna så, att spädbarnen och mödrarna
få sin fulla ranson, öfriga barn allt efter ålder och tillgång på mjölk,
med fallande mängd för högre ålder. Likaså få gamla och sjuka sin
ranson.
Om vi nu till slut beskåda det tyska lifsmedelproblemet i en
sammanfattning, så se vi genast, hur de olika lifsmedlen haft olika
betydelse under olika tider. Många lifsmedel skulle visa stigande och fal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
