Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
mänhet föredragits framför alla de andra talrika förslagen till
benzolformler, emedan dessa — med undantag af Armstrong-Baeyers — visat
sig ännu mera bristfälliga än Kekulés.
De tre i Kekulés formel figurerande dubbelbindningarna äro emellertid
två och två konjugerade. Tillämpas Thieles teori på detta system, så
finner man, att samtliga dubbelbindningar blifva »inaktiva» och
sinsemellan likartade, alldenstund de alla uppkommit genom utjämning af
sinsemellan lika valenser och partialvalenser:
(T C (T C
- il !––––––––-> il i)
C C C C
Härigenom försvinna på en gång alla den KeJculéska benzolformelns
svagheter, och man erhåller en formel, som bättre än alla andra hittills
föreslagna återger benzolens egenskaper och reaktioner, särskildt dess
förhållande vid hydrering. Äfven för öfriga aromatiska stamkolväten,
naftalin, antracen o. s. v., fås genom tillämpning af Thieles teori
tillfredsställande formler. Det må emellertid ej lämnas onämndt, att det
af Willstätter och Waser framställda kolvätet cyklooktatetraen, hvilket
innehåller fyra stycken två och två konjugerade dubbelbindningar, ej visar
aromatisk karaktär, hvilket onekligen innebär en mycket tungt vägande
invändning mot Thieles teori för de aromatiska ämnena.
Näst Thieles formel måste Armstrong-B aey ers »centriska» benzolformel
anses som den mest tillfredsställande. Det för denna karaktäristiska är,
att sex kol valenser, en från hvardera kolatomen, antagas «paralysera
hvarandra* på så sätt, att ingen af dem helt tages i anspråk af någon bestämd
af de fem öfriga. Enda möjligheten att bilda sig en föreställning om,
hur detta går till, torde väl vara att antaga en delning af dessa
valenser. Båda de bästa benzolformlerna ställa oss sålunda inför utsikten att
nödgas medgifva de klassiska valensenheternas delbarhet.
Många andra förhållanden inom den organiska kemien visa f. o. i samma
riktning. En logiskt ofrånkomlig konsekvens af den formella valensläran
är, att en atom blott kan utöfva något inflytande på andra i samma
molekyl befintliga atomers förhållande, därest den befinner sig i omedelbar
bindning med dessa senare. Detta motsäges emellertid på det bestämdaste
af all erfarenhet, hvilken tvärtom visar, att införandet af en substituent
i en molekyl alltid mer eller mindre påverkar alla i densamma
befintliga atomers reaktionsförhållanden, äfven om denna effekt blir svagare,
i samma mån som substituenten och den påverkade atomen befinna sig
längre ifrån hvarandra inom molekylen. Den klassiska strukturläran
är af nyss angifvet skäl fullkomligt oförmögen att lämna en koncis tydning
af detta faktum. Men det inses lätt, att fenomenet kan förklaras, om man
antager en delning af valenserna på sådant sätt, att samtliga atomer
i molekylen komma i relation ej blott till sina närmaste grannatomer,
utan äfven till alla de andra. Viden närmare. analys af detta antagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
