Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
skizzerade atommodellerna göra tvärt om i högsta grad intryck af
konstruktioner ad hoc. Härigenom för oss denna teori i själfva verket
tillbaka till de gamla geometriska atommodellernas fria tummelplats för
fantastiska spekulationer. Ej heller kan den Starkska teorien med sina
hvilande valenselektroner bringas i diiekt rapport med den atommodell,
som f. n. tilldrager sig det största intresset genom de glänsande
resultat på spektralteoriens område, som Niels Bohr vunnit genom att på
densamma tillämpa en hänsynslöst djärf kombination af klassisk
dynamik och kvantteori.
Enligt den Butherfor d-Bohr ska modellen består atomen af en positivt
laddad Jearna, i hvilken dess massa praktiskt taget är koncentrerad, samt
ett större eller mindre antal kring denna kärna kretsande elektroner.
Dessa äro fördelade i flera eller färre svärmar eller »ringar», och
kärnans laddning samt elektronernas antal och fördelning bestämma atomens
samtliga fysiska och kemiska egenskaper med undantag af de
radiokemiska. (Kärnladdningen hos en neutral atom är naturligtvis numeriskt
lika med produkten af de kretsande elektronernas antal och det
elektriska elementarkvantum; därest detta vilkor ej är uppfylldt, uppträder
komplexet som ion. På grund af /9-strålningen måste man emellertid
föreställa sig, att elektroner ingå äfven i själfva atomkärnan.) Enligt
Bohrs-teori är det de till den yttersta »ringen» hörande elektronerna, som
hafva karaktär af valenselektroner, hvarjämte de äro centra för emission af
»optiska» liniespektra, i det att de — och denna dristiga hypotes är
teoriens kärnpunkt — emittera homogen strålning hvarje gång de öfvergå
från en »statisk» bana till en annan dylik, men ej stråla, så länge de
röra sig i en »statisk» bana. Under denna förutsättning äro de »statiska»
banorna stabila; de karaktäriseras däraf att impulsmomentet är en multi-
h
pel af ~-, där A- är den Planckska könstanten (»Wirkungsquantum»).
u 7Z
På samma sätt emitteras Böntgenspektra af de innersta »ringarnas»
elektroner.
Äfven enligt Bohrs teori förmedlas den »kemiska bindningen» mellan
två atomer af valenselektronerna, hvarvid man måste föreställa sig, att
valenselektroner från båda dessa atomer komma att röra sig i en
gemensam bana. (Dessa gemensamma valenselektroner synas enligt Debyes
och Sommerfelds undersökningar bestämma molekylens dispersion.) Vid
en flyktig blick tycker man sig måhända här sakna den möjlighet till
förklaring af valensernas olika kvalitet, som den Starkska. teorien erbjöd
genom den olika gestaltningen af elektronernas kraftliniefält hos olika
atomer. Men vid närmare granskning finner man, att den Bohrska
teorien lämnar en liknande möjlighet öppen, därigenom att
valenselektronerna tydligen påverkas af såväl kärnans laddning som de inre
elektronringarna. I själfva verket synas fördelarna snarast ligga på den
Bohr-ska, modellens sida, ty i stället för den Starkska atomytans
syårutforske-liga »elektriska geografi» träda här element, som äro eller kunna blifva
kända, nämligen kärnladdningen, hvilken bestämmes af ifrågavarande
grundämnes ordningsnummer i periodiska systemet, samt elektronringarnäá
antal, elektrontal och öfriga konstanter, hvilka äro bestämmande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
