Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
atomens strålning och därigenom åtminstone teoretiskt taget tillgängliga
för indirekt bestämning.
Bohrs teori har hittills endast i ringa grad tillämpats :på de speciella
valenskemiska problemen*. Emellertid har KoSsel konstruerat ett schema
för elektronfördelningen hos elementaratomerna, hvilket leder till ett
valenssystem nära motsvarande det af Abeggs teori fordrade. Han har äfven
sökt närmare ingå på bindningsförhållandena hos olika klasser af föreningar.
Emellertid kan hans system ej anses vara mera än en skizz af de
möjligen rådande faktiska förhållandena, ty han har ej undersökt de af
honom antagna modellernas förmåga att afbilda motsvarande ämnens optiska
egenskaper. -
Dessa sista ord antyda i sjäfva verket, att valensproblemet genom Bohm
teori kommit i ett helt nytt läge. Alla tidigare valensteorier hafva varit
matematiskt och fysikaliskt okontrollerbara, och det har därför i viss grad
varit en smaksak, om man velat antaga eller förkasta dem, hvilket de
många af dem framkallade resultatlösa diskussionerna tydligt nog visa.
Hvarje på grundval af Bohrs atommodell uppgjord konstruktion är
däremot åtminstone teoretiskt underkastad kontroll, i det att den måste stämma
med de optiska egenskaperna hos ämnet i fråga. Det måste visserligen
medgifvas, att en dylik kontroll i många fall kommer att vara förenad
med mycket stora svårigheter, liksom ock att vissa tvifvel kunna hysas
angående de hypotesers berättigande, på hvilka Bohrs teori hvilar. Men
de rent af förbluffande resultat, som på åtskilliga andra områden
framgått ur denna teori, synas ägnade att ingifva förhoppningar om att den
skall kunna kasta nytt ljus äfven öfver valensproblemet. Ett är under
alla omständigheter visst: först genom att ställas i relation till fysikaliskt
väl definierade kvantiteter kan valensbegreppet utvecklas till något mera
än hvad det hittills hufvudsakligen varit, nämligen en visserligen ytterst
nyttig, men till sin innebörd dunkel systematiseringsprincip.
Se T. E. Auréns referat, denna tidskr. XXVIII, 125 (1916),
Till ledning för dem, som önska taga närmare kännedom om de i
det föregående behandlade frågorna, lämnas nedan en förteckning öfver
viktigare litteratur angående dessa. I denna förteckning hafva
hufvudsakligen upptagits större, sammanfattande arbeten, i hvilka man finner
fullständiga hänvisningar till originallitteraturen.
B. Abegg, Zeitschr. f. anorg. Chemie 89, 330 (1904).
G. W. Blomstrand, Die Chemie der Jetztzeit. Heidelberg 1869.
Niels Bohr, Phil. Magazine [G] 26, 1, 476, 857 (1913).
F. Henrich, Theorien der organischen Chemie. 3. Aufl. Braunschweig 1918.
F. W. Hinrichsen, Vorlesungen über chemische Atomistik. Leipzig och
Berlin 1908.
H. Kauffmann, Die Valenzlehre. Stuttgart 1911.
W. Kossei, Annalen der Physik [4] 49, 229 (1916).
J. Stark, Jahrb. der Radioaktivität und Elektronik 5, 124 (1908), 9,
15 (1912).
J. Stark, Prineipien der Atomdynamik. III. Leipzig 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
