Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
skötsel, fiske och bergshandtering, däremot är industrien ännu helt
obetydligt utvecklad. Någon träförädlingsindustri existerar, som jag förut nämnde,
trots rikedomen på ädla trädslag, egentligen icke alls; utom en stor
cementfabrik i Noworossijsk, som före kriget framställde 60 000 ton cement
årligen, och ett par större textilfabriker i Titiis finnes af verklig industri
endast naftaindustrien i Baku, till hvilken vi återkomma. Emellertid
blomstrar konsthandtverket; inom den sedan gammalt berömda
hemindustrien framställas präktiga vapen, silfversaker/ mattor och silkesväfnader.
: Bland jordbrukets produkter odlas hvete och horn allmänt, fastän på ett
mycket primitivt sätt. De gå i Daghestan ända upp till 2 600 m. över
hafvet, om ock skördarna däruppe bli något osäkra. I de fuktiga västra
urskogsområdena odlas majs och tobak, i det vattensjuka Lenkoran ris*
i större skala; vid Batum hade extsaren stora téodlingar, som skulle ha
gått mycket bra, och på stäppområdena odlades — så långt bevattning
var möjlig — bomull. Häri ligger just en af de stora framtidsfrågorna:
den konstgjorda bevattningen! Dessa väldiga stäpper, stora sorn hela
landskap hos oss, skulle till största delen kunna göras odlingsbara,
åtminstone vid bevattning. En stor dylik anläggning, som jag besökte
1912, skulle förse en del af Muganstäppen med vatten från Araxes, det
gällde visserligen ännu endast c:a 100 000 har, hvaraf 1/3 afsågs för
bomull, men det är alltid en början. När Radde i slutet på 80-talet
besökte Belasuwar på Muganstäppen, alldeles invid persiska gränsen, talar
han om de små hvetefälten, som växte upp på den ganska salthaltiga jorden
rundt staden; när jag vid mitt besök 1912 red ut från samma ort för
att genomkorsa stäppen, tog det väl nästan en timma, innan jag kom
ut ur det nybildade kulturområdet. Af bomull skördades redan långt
före kriget en hel del i Kaukasus, om det också var en ringa del i
förhållande till Rysslands behof: Ryssland förbrukade 1910 c:a 350 000
ton, däraf voro 51 % rysk vara (hufvudsakligen från de transkaspiska
områdena), men endast 3,5 % kaukasisk. Enligt nyare uppgifter (The
Russian Year Book, 1916) skulle totalförbrukningen 1914 stigit till 570 000
ton, hvaraf 60 000 ton eller något öfver 10 % voro från Kaukasus. Dock
skulle utbytet på de transkaukasiska bomullsplantagerna varit betydligt
ringare eller blott 50 pud per djässjatin (= 1,19 har) mot 90—105 pud
i Transkaspien. Här finnas emellertid stora möjligheter och tacksamt
arbete för framtiden.
Det kaukasiska vinet är utmärkt, det var (före kriget!) helt enkelt höjdt
öfver allt beröm, särskildt från de furstliga godsen, som hade franska
resp. amerikanska vinstockar och utländska fackmän. Dessa viner kunde
mäta sig med de bästa europeiska. De i urskogarna växande vilda
drufvorna användas också till vin, men detta blir mycket surt, tämligen
onjutbart för en europé.
Silkesodlingen är vidt utbredd och de hemmagjorda silkesvarorna af’
hög kvalitet. Trädgårdsskötseln har tack vare den stora osäkerhet, som
härskar och alltid har härskat i stora delar af landet, ej kommit till
sinfulla rätt. Kaukasus är ett trädgårdsland som få, särskildt den fuktigt
varma västkusten lämpar sig för alla slags fruktkulturer: äpplen, päron,
plomon, fikon, persikor, aprikoser, oranger, citroner m. m. Suchumkalé är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
