Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
hos den rena kolmen från Ulunda enligt Mauzelius, eller blott 61 %
däraf.
Detta gaf anledning till närmare efterforskning. Kolmen hade ungefär
samma utseende och hektolitervikt som den radiumrikare, men det
upplystes att på vissa ställen af kolmlagren kolmlinserna lätt släppa skiffern,
så att mineralet kan fås rent, men att på andra ställen kolmen är så
intimt sammanhängande med skiffern, att det är nästan omöjligt att se
hvar kolmen slutar och skiffern tager vid. De synas vara rent af
sammanblandade. Med ett ord: kolmen kan ej alltid fås ren.
Under sådana förhållanden är det tydligt att brytning af ren kolm
icke utan svårigheter är möjlig och att sådan skulle ställa sig mycket
dyrare än som beräknats, hvarför bearbetning af såväl den sämre som
den bättre kolmen i försöksfabriken ej ansågs löna sig, den förra på
grund af för låg radiumhalt och den senare på grund af för högt pris.
Hela planen med försöksfabriken hade därför fått förfalla, om ej
apparaterna varit beställda och till hälften betalda i förskott. Det var därför,
som sagts, en lycka att den dåliga kolmen blef undersökt. Hade den
bättre kolmen blifvit föremål för arbete i försöksfabriken och detta, som
antagligen blifvit fallet, gifvit ett godt tekniskt resultat, hade nog en
fabrikation i större skala på kolm grundats med samma ledsamma resultat
som på sin tid för A.-B. Kolm. Planen att bearbeta kolm lades därför
å sido. Att med ekonomisk framgång som hufvudprodukt bryta och
bearbeta en så ojämn vara i och för sig torde för öfrigt aldrig låta sig
göra. En annan sak vore om kolmen kunde fås för så godt som
ingenting såsom biprodukt vid skiffer brytning, men för att på detta sätt få
tillräcklig kvantitet kolm, minst 1,000 ton pr år för fabriksdrift, skulle
erfordras en så enormt stor skifferbrytning, att den nog icke kan äga
rum, helst som skiffern från Billingen är oljefattig, ett par procent, hvarför
det icke kan betala sig att destillera olja däraf med hittills kända metoder.
Under hösten 1913 hade jag erhållit ett prof af carnotit om 2 kg. från
firman Blackwell i Liverpool (se förut) samt behandlat den på ungefär
samma sätt som kolmaska, hvarvid som produkter erhöllos vanadinsyra,
natrium ur anat och radiumbariumsulfat. Det visade sig att praktiskt taget
allt radium i carnotiten kunde tagas ut enligt Landins metod. Carnotiten
höll enligt Marckwald 6,2 3 Tag RaBr2 pr ton. Då nu apparater voro
beställda och fabriksplats anskaffad, sattes apparaterna upp under
sommaren 1914, och 2 ton carnotit inköptes från Blackwell (som det senare
visade sig med nämnda halt af 6,2 3 mg RaBr2 pr ton). Dessa 2 ton
bearbetades under hösten samma år, först med utspädd svafvelsyra, då
allt utom sulfater af alkaliska jordarter och litet bly utlöstes, hvarefter
resten, som ser ut som vanlig sjösand, extraherades med 20-procentig oleum.
Det kan tyckas som om arbete i stor skala med en sådan vätska som
20-procentig oleum skulle möta stora svårigheter, men det visade sig att
med de af mig konstruerade apparaterna, som stodo profvet, arbetet gick
bra. Endast en gång i början af arbetet fick jag fabrikslokalen fylld
med S03-ångor. Ur carnotiten utlöstes enligt Marckwalds
kontrolianaly-ser så godt som allt radium, 95 % af teoretiska mängden och ur den
sämre sorten kolm 90 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
