Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Kommissionens första åtgärd var gifvetvis att taga noggrann
kännedom om alla tidigare undersökningar och utredningar, som berörde de»
kommissionen förelagda uppgiften. Härvid visade det sig emellertid,
att dessa tidigare arbeten företedde betydliga luckor, hvarför det blef
nödvändigt att föranstalta en serie undersökningar rörande olika frågor,,
som stodo i nära samband med kommissionens arbetsuppgift. I det
följande skall lämnas en kortfattad exposé af dessa undersökningars
hufvudresultat, hvarvid dock blott de moment, som kunna anses
särskildt intressera Kemistsamfundets medlemmar, något närmare
behandlas, under det att andra blott helt kort omnämnas eller alldeles
förbigås. Att framställningen måste blifva ganska fragmentarisk är en
nödvändig följd däraf, att den fullständiga redogörelsen för ifråga
varandeundersökningar, hvilken innehålles i 19 till kommissionens betänkande
fogade bilagor, upptager ej mindre än ungefär 1,200 kvartsidor.
För att komma i besittning af möjligast fullständiga och tillförlitliga
uppgifter om den kroniska arsenikförgiftningens frekvens inom landet
under senare tid utsändes 1913 genom K. Medicinalstyrelsen ett af
kommissionen utarbetadt frågeformulär till rikets samtliga läkare.
Resultatet af denna enquéte blef ganska öfverraskande. Af de
omkring-1,580 läkare, som vid nämnda tid utöfvade praktik inom landet,
insände nämligen blott 45 uppgifter om sjukdomsfall, som de ansågo böra
tydas som kronisk arsenikförgiftning, under det att 91 läkare
uttryckligen meddelade, att de ej i sin praktik iakttagit några sjukdomsfall, som
med säkerhet kunnat diagnosticeras som dylik förgiftning. Fastän man
naturligtvis ingalunda är berättigad antaga, att de återstående nio
tiondelarna af läkarekåren, som ej alls besvarat kommissionens
rundskrifvelse, gjort samma erfarenhet som sina ofvannämnda 91 kolleger, måste
man dock i betraktande af den beredvillighet, hvarmed vår läkarekår
tidigare besvarat dylika enquéter (t. ex. rörande kräfta, tuberkulos
o. s. v.), ur resultatet af kommissionens rundfråga draga den slutsats,,
att den kroniska arsenikförgiftningen under tiden närmast före 1913>
ingalunda förekommit i den oerhördt stora utsträckning, som
allmänheten på grund af meddelanden i tidningspressen föreställt sig.
Genom den nyssnämnda enquéten och på andra vägar kommo
inalles 93 svenska såsom kronisk arsenikförgiftning diagnosticerade
sjukdomsfall från senare tid till kommissionens kännedom. Dessa fall
underkastades af kommissionens ordförande, professor Karl Petrén, en
grundlig kritisk bearbetning. Resultatet af denna blef, att samtliga
ifrågavarande fall med undantag af 11 måste betecknas som tvifvelaktiga (3
fall af »professionell» förgiftning äro härvid ej medräknade). Och ej ens
alla dessa 11 fall kunna anses vara fullkomligt säkra.
Då det genom enquéten vunna materialet ej var tillräckligt för
belysande af sjukdomsbilden vid här ifrågavarande form af kronisk
arsenikförgiftning, blefvo alla fall af dylik förgiftning, som kunde anträffas
beskrifna i såväl den utländska som den äldre svenska medicinska
litteraturen, sammanställda och kritiskt bearbetade af Petrén. Sedan de fall,,
vid hvilka diagnosen arsenikförgiftning redan vid en flyktig granskning
visat sig uppenbart oriktig, utrangerats, återstå 124 fall, af hvilka 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
