Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
förekomma i den äldre svenska litteraturen. Af dessa 124 fall har
dock ett ej obetydligt antal vid närmare granskning visat sig vara af
mer eller mindre tvifvelaktig beskaffenhet. Det är onekligen förvånande,
att man således i hela världslitteraturen blott finner ett ganska litet
antal ej tvifvelaktiga beskrifna fall af en sjukdom, som åtminstone här i
landet under vissa perioder ansetts vara synnerligen vanlig.
’Hvad arsenikkällan beträffar, är det af ett visst intresse, att
arsenikhaltiga tapeter i ett procentiskt taget ganska stort antal fall angifvits
vara sjukdomsorsak. Äfven arsenikhaltig väggfärg har ofta uppgifvits
som förgiftningens orsak. Härvid är dock att märka, att det vid de
äldre, icke såsom tvifvelaktiga betecknade fall, där väggfärg angifvits
såsom sjukdomens orsak, alltid varit fråga om verkliga arsenikfärger
(schweinfurter- eller scheelesgrönt). Däremot har det ej kunnat ledas i
bevis, att arsenikhaltig oljefärg med sådan arsenikhalt, som numera
plägar förekomma (t. ex. holländskt zinkhvitt), förorsakat kronisk
arsenikförgiftning.
På grundval af hela det samlade kliniska materialet har Petrén
företagit en grundlig utredning af den kroniska arsenikförgiftningens
sjukdomsbild. Det torde ej vara lämpligt att här närmare ingå på de
därvid vunna resultaten. Det må vara nog att framhålla, att det säkra
igenkännandet af denna sjukdom visat sig vara synnerligen vanskligt,
enär dess symptom vanligen äro ganska obestämda och mycket lika dem
som kunna förekomma vid åtskilliga andra sjukdomar.
Emellertid hafva vissa läkare hyst den uppfattningen, att en objektiv
diagnos af ifrågavarande sjukdom kunde grundas på undersökning af
patientens urin, i det att »mer än normal» arsenikhalt i urinen vore ett
osvikligt tecken på kronisk arsenikförgiftning (naturligtvis under
förutsättning att patienten ej intagit arsenikhaltig medicin). Det torde vara
väl bekant, i hvilken stor utsträckning arsenikundersökning af urin
tidtals praktiserats i synnerhet vid vissa af hufvudstadens apotek. Man
synes emellertid hafva förbisett, att urinundersökningens diagnostiska värde
i förevarande fall uppenbarligen helt och hållet beror på kännedomen
om urinens normala (fysiologiska) arsenikhalt, och att tidigare
förefintliga uppgifter om denna äro synnerligen obestämda och divergerande.
Det var därför af största vikt för kommissionen att erhålla exakt
kännedom om urinens normala arsenikhalt och dennas eventuella
växlingar. En omfattande undersökning rif denna fråga utfördes af professor
Ivar Bang, sedan han först för detta ändamål utarbetat en metod för
bestämning af urinens totala arsenikhalt. De för dylik bestämning förut
angifna talrika metoderna måste nämligen alla betecknas såsom
antingen otillförlitliga eller allt för besvärliga för praktiskt bruk. Bangs
undersökning gaf det öfverraskande resultat, att urin från friska personer,
hvilka ej erhållit arsenikhaltig medicin, kan visa en mycket växlande
och stundom högst afsevärd arsenikhalt— från små, med den använda
analysmetoden ej säkert bestämbara spår upp till öfver 1 mg pr
dygnsmängd urin.
Orsaken till dessa betydliga och ofta plötsliga variationer i
urinens fysiologiska arsenikhalt kan tydligen ej vara någon annan än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
