Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
heten ökas med aftagande kornstorlek. Hvad kornstorlekens inflytande
beträffar, så består detta ej endast i en ökning af reaktionshastigheten på
grund af den vid tilltagande finfördelning ökade kontaktytan, utan synes
äfven vara en funktion af krökningsradien som sådan. Beboul1 har
således funnit, att vid inverkan af ett reagens på en fast kropp de ställen
angripas mest intensivt, som ha den minsta krökningsradien.
Det framgår af nu sagda, att vi ha hufvudsakligen två metoder i vår
hand för att öka hastigheten hos ett reaktionsförlopp i fast
aggregationstillstånd, nämligen temperaturhöjning och ökning af de reagerande
ämnenas kontaktyta. Jag bortser från de fall, där en modifikationsändring
kan påskyndas genom användning af speciella katalysatorer eller genom
instabilisering på grund af underkylning. Att en temperaturhöjning
medför en ökning i den intermolekylära omsättningen, vare sig denna
består i en verklig kemisk reaktion eller bildandet af fasta lösningar,
framgår omedelbart ur ett kinetiskt
betraktelsesätt. Kontaktytans
förstorande i ofvannämnda syfte kan ske
på två sätt, antingen genom att
minska kornstorleken eller genom att öka
trycket. I båda fallen åstadkommes
en intimare kontakt mellan de
reagerande molekylslagen.
Som exempel på reaktioner i fast
fas har i den följande korta resumén
medtagits ej blott verkliga kemiska
reaktioner, utan äfven uppkomsten
af fasta lösningar. Jag har
emellertid därvid inskränkt mig till
behandlingen af endast anisotropa system.
Reaktioner i glas eller därmed analoga amorfa faser ha således
uteslutits, då de ju strängt taget ej höra hit.
Begreppet fast lösning infördes år 1890 af vant Hoff2 för att förklara
en del anomalier vid kryoskopiska undersökningar. Han fann, att dessa
oregelbundenheter uppträdde för det fall att den lösta kroppen hade en
med lösningsmedlet besläktad molekylarstruktur. Genom följande
betraktelsesätt förklarade han på ett kvalitativt och kvantitativt
tillfredsställande sätt dessa afvikelser (jfr fig. 1).
AB är ångtryckskurvan för ett ämne Sx i flytande form, CD för samma
ämne i fast tillstånd. Deras skäringspunkt O0 motsvarar fryspunkten
T0. Löses en substans S2 i Sx så beskaffad, att den icke med Sx ger
fasta lösningar eller biandkristaller, så sänkes härigenom ångtrycket, så
att kurvan i stället motsvaras af linjen Ax Bx. Det är tydligt, att
fryspunkten därvid sjunker till Tx. Om emellertid det upplösta ämnet äfven
i fast form kan lösas af Slf nedsättes således äfven den fasta fasens
ångtryck på ett sätt fullt analogt med den flytande lösningens. Allt efter-
Fig. 1.
1 Gompt. rend. 155, 1227; 156, 1376; 167 331.
2 Z. physik. Chem. 5, 322.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
