Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
kontakterna: man tänder blandningen och låter metylalkoholen förbrinna
så länge, att kontakterna antagit en sådan temperatur, att processen kan
fortgå af sig själf, då ejektorn frånkopplas och tryckluften påsläppes.
Genom detta förfaringssätt går naturligtvis en hel del metylalkohol till
spillo; detta har Orloff med en anordning som han benämner Zündpillen
sökt förhindra. Dessa Zündpillen äro platinerade pimpstensstycken, eller
ännu bättre kulor af platinerad asbest, som anbringas framför
kopparkontakterna och i beröring med dessa. Ledes den nu till 100° förvärmda
luft-alkoholblandningen, öfver kontakterna, åstadkommer tändkulorna att
blandningen tänder sig och bringar kontakterna till glödning.
Blandningen af bildad formaldehyd, ooxiderad metylalkohol,
vattenånga, förbränningsgaser och kväfve ledes vidare till skiljeapparaten (5), i
hufvudsak byggd som en kolonnapparat, och därvid räcker gasernas värme
till för att afdestillera osönderdelad metylalkohol, hvilken afgar upptill.
Den afspritade formaldehyden afgar nedtill genom kylaren (6), genom
lyktan (7), och kan sedan tappas på damejanner eller fat.
Metylalkoholen går vidare till kylaren (8), där största delen kondenseras, samt ned
till cisternen (9). De från (9) afgående gaserna innehålla ännu en del
metylalkohol, hvilken tages tillvara i kondensatorn (10). Den afdestillerade
metylalkoholen innehåller mycket litet formaldehyd och kan tryckas upp
i cisternen (3) för att därifrån återföras till processen. Man bör hålla
styrkan på den öfvergående metylalkoholen så hög som möjligt, utan att
för mycket metylalkohol stannar i formaldehyden. Formaldehyden bör
innehålla åtminstone 10 % metylalkohol för att motverka den
polymerisation, som förr eller senare alltid inträder. Man kan i allmänhet ej lagra
formaldehyd längre tid än 1/2 år. Det finnes äfven andra ämnen som
kunna förhindra polymerisationen, på hvilka jag dock här ej kan ingå.
Detta är i stora drag processen, och det hela ser ju rätt så enkeltut.
I praktiken är det nog ej fullt så enkelt. Den metylalkohol som
användes måste vara af en viss beskaffenhet, minst 90 %-ig men bäst
100-%-ig. Vidare får den innehålla max. 1 % aceton, vid 2 % är det redan
svårt att hålla reaktionen vid lif, vid 2,5 % fungerar ej Orloffs
tänd-kulor längre, och vid 3 % kan ej ens kopparkontakten bringas till
glödning. Metylalkohol som härstammar från sulfatfabriker är äfven mindre
lämplig, då den, på grund af att den är svår att få tillräckligt ren, »biter»
på apparater och kontakter. Koppar tror jag mest användes i praktiken
som kontaktsubstans, ehuru silfver ger bättre utbyte. Längden på
kopparkontakterna får afpassas efter apparaturen, så att tillräckligt kraftig
reaktion åstadkom mes utan för stora förluster i form af förbränningsgaser.
Man får därför ej göra dem för långa, men i stället öka
genomskärningsarean. Kopparkontakterna måste tämligen ofta utbytas, då de med tiden
aftaga i katalytisk kraft, bl. a. beroende därpå, att kopparn, på grund
af den ständiga oxidationen och reduktionen, blir spröd och får benägenhet
att falla sönder, då lätt kanaler bildas, genom hvilka metylalkohol
ooxiderad kan slippa fram. Man måste äfven vara noggrann med att ej
genom för hög temperatur smälta ned desamma.
Som förut är nämndt, måste man sörja för intim blandning mellan
luften och metylalkoholångorna samt att förhållandet blir det
gynnsammaste för reaktionsförloppet. För kopparkontakt bör förhållandet mellan
metylalkoholmängden och mängden syre i luften vara 1:0,390, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
