Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
högsta utbyte skall erhållas, under det att minsta förlust erhålles vid
förhållandet 1 : 0,315.
Hvilket förhållande som i praktiken bör användas beror på de
förlustfaktorer som äro förknippade med apparaturen i öfrigt. Man återvinner
ju alltid en del alkohol, som får på nytt oxideras. Det lämpligaste
förhållandet får man genom försök utröna.
Den i praktiken använda temperaturen är densamma, vid hvilken både
OrlofT och Plaschke erhöllo de bästa resultaten, nämligen 450°. Vid den
temperaturen hålla hvarandra formaldehydbildningen och sönderfallandet
jämvikt. Titthål böra vara anbragta å oxidationsapparaterna, så att färgen
och äfven fel å kontakterna kunna iakttagas.
I den Orloff-Plaschkeska apparaturen skall enligt uppgift erhållas ett
utbyte af 160 % räknadt på 40-^-ig handelsvara, ett utbyte som jag
själf varit i tillfälle iakttaga i praktiken.
Det skulle vara mycket mer att tillägga om själfva driften och alla
dess små finesser och svårigheter, men det skulle föra mig för djupt in
i ämnet. Jag skall endast nämna om ett par rätt så intressanta bi-
OCH3
. /
produkter, som i vissa fall erhållas. Den ena är metylal CH2
\
OCH3
som åtminstone i vissa fall erhålles i den återvunna alkoholen.
Densamma är ett utmärkt lösningsmedel och har äfven annan användning.
Den andra är en sockerart benämnd formos af bitter smak; den går
tyvärr ej ens att förjäsa annat än till mjölksyra. Formosen är en
kondensationsprodukt; 6 formaldehydmolekyler hafva genom
aldolkondensa-tion sammanslutit sig till C6H1206.
Så enkel som fabrikationen är, fordrar den dock ständig
uppmärksamhet, hela apparaten kan skötas af en pålitlig man per skift, men
fordrar ständiga driftsanalyser både på metylalkoholen, formaldehyden
och afgaserna.
Alkemiens uppkomst och utbredning*.
Litteratur anm äl an ,
Af H. G. Söderman.
Den på det kemiskt historiska området outtröttligt verksamme professor
Eclm. von Lippmann i Halle har ånyo riktat den kemiska litteraturen
med ett arbete af bestående värde, denna gång rörande alkemiens
uppkomst och utbredning.
Mången, som flyktigt läser arbetets titel, skall tvifvelsutan — och
skenbart icke utan skäl — göra sig den frågan, huruvida ett nytt verk
öfver den redan förut så ofta och så vidlyftigt omskrifna
guldmakar-konsten verkligen kan anses vara af behofvet påkalladt. Men tager man
närmare kännedom om det sätt, hvarpå von Lippmann fattat sin uppgift,
skall man nödgas erkänna, att den något stereotypa frasen om »fyllandet
af en lucka i litteraturen» sällan varit mera på sin plats än här. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
