Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
hur många utförliga framställningar vi än äga öfver alkemiens senare
period, den som tog sin början i och med de alkemistiska sträfvandenas
utbredning i Sydeuropa under loppet af ll:te århundradet, så har å
andra sidan de3S tidigare skede alltjämt varit höljdt i ett svårgenomträngligt
dunkel, och de arbeten, som i en senare tid gifvit sig ut för att skingra
detta dunkel, hafva vid en kritisk granskning visat sig sakna erforderlig
tillförlitlighet.
»Entstehung und Ausbreitung der Alchemie, ein Beitrag zur
Kulturgeschichte», såsom den utförliga titeln lyder, är ett omfångsrikt arbete
på 742 sidor stor oktav, hvilket snart sagdt på hvarje sida ger läsaren
tillfälle att i rikt mått uppskatta författarens grundlighet och lärdom.
Man förvånas icke, då han uppger, att ensamt källstudierna kräft en
tid af öfver två årtionden, så mycket mindre som källorna till en icke
ringa del utgjorts af svårtolkade skrifter på arabiska, syriska, persiska
m. fl. österländska språk. I jämförelse med dessa hafva de grekiska
alkemisternas arbeten hört till den mera lättillgängliga litteraturen. Om
bredden af den grundval, på hvilken framställningen är uppbyggd, kan
man bilda sig en föreställning, då man erfar, att förteckningen öfver
citerade, mestadels äldre källskrifter upptager närmare 2,000 namn.
Var bearbetningen af detta väldiga material redan under normala
förhållanden en särdeles kräfvande uppgift, måste man i ännu högre grad
skänka sitt erkännande åt den energi, som förmått fullborda ett sådant
jättearbete midt under brinnande världskrig med lyckligt öfvervinnande
af alla därigenom ytterligare tillstötande svårigheter.
Framställningen inledes med en utförlig redogörelse för de till våra
dagar bevarade kvarlefvorna af äldre alkemistisk litteratur, ända från
Pseudo-Dernofcritos1 (l:a århundradet e. Kr.) och ned till byzantinern
Psellos (1018—1078).
Efter denna orienterande öfversikt får man följa förf. på hans
mödosamma men lärorika upptäcktsfärd till de alkemistiska lärornas urhem
och uppspåra dessa lärors rötter i deras yttersta förgreningar, vare sig
dessa leda till det gamla Hellas’ olika filosofiska skolor: pytagoreer, plato^
niker ete, eller till den alexandrinska senhellenismens magiker och
gno-stiker eller slutligen ända upp till Babylonien, Persien och det faraonska
Egypten, hvilket sistnämnda med sin tidigt utvecklade kemiska teknik i
själfva verket är att beteckna som alkemiens såväl som kemiens egen t*
liga vagga.
På redogörelsen för alkemiens utveckling inom de länder, som voro
säte för den egyptisk-helleniska kulturen, följer så en framställning af
alkemiens orientaliska utlöpare i Arabien, Syrien, Indien, Tibet, Kina
o. s. v., hvarpå det hela afslutas med en kortfattad öfversikt af alkemien»
historia under den senare medeltiden och under den nyare tiden.
Med hänsyn till det intima sambandet mellan alkemien och den äldre
metallurgien har förf. ytterligare i form af ett bihang tillfogat ett kapitel
om de s. k. planetariska metallernas tidigare historia under särskildt
framhållande af kulturhistoriska och etymologiska synpunkter och med
tillgodogörande af källor, som hittills varit mycket svårtillgängliga eller
rent af obekanta för andra än orientalister ex professo.
1 Ej att förväxla med filosofen Demokritos, den atomistiska skolans grundläggare,
som dog omkr. 350 f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
