Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Petroleum och stenkol.1
Af Astrid Cleve von Euler.
Af förhållandet att bergolja och kol ej sällan uppträda tillsammans i
naturen, äfvensom af likheten mellan kolen och bergoljans
asfaltbeståndsdelar skulle man vara benägen att sluta till ett genetiskt sammanhang
mellan oljan och kolen. Vid närmare undersökning visar sig emellertid
ett dylikt antagande icke hållbart redan af geologiska skäl, och det har
då sitt intresse för kemisten att finna en förklaring på så likartade
organogena produkters uppkomst oberoende af hvarandra, äfven när de
uppträda tillsammans. Till frågans belysning har på sista
tiden’framkommit åtskilligt af intresse.
Beträffande stenkolens tillblifvande har ända in i senare år den nära
till hands liggande uppfattningen varit spridd, att stenkolen äro ett af de
sista leden i en genetisk serie af humifierade växtrester med ständigt
stigande kolhalt, som börjar med ved och torv och öfver lignit, brunkol,
stenkol leder till antracit. Emellertid ha invändningar mot en dylik
omvandlingsteori försports från geologiskt håll. Särskildt stenkolen ha
ju sin speciella bildnings historia och härstamma från dränkta sump- och
kustskogar, d. v. s. hithörande fornväxters cellulosa, fett- och
ägghviteämnen, hvartill i endast mycket ringa grad torde ha kommit material
af animaliskt ursprung. Sedan ha starkt tryck och höjd temperatur
väsentligt medverkat till att förvandla dessa växtrester till stenkol, och
tycks den redan 1882 af Peteholdt uttalade öfvertygelsen, att kolen en
gång varit en mjuk, flytande massa, numera vunnit alltmer i stadga.
Donath har funnit, att man ur en mängd stenkolssorter förmedelst
kokande bensol kan extrahera fluorescerande ämnen, hvilket enligt
gällande teori anses angifva närvaro af lineärt eller angulärt
»sammanlödda» flerdubbla aromatiska ringar, som t. ex. i antracen. Faktiskt har
det lyckats olika forskare, som Lissner och Harnstein, att i stenkol
eller urtjära påvisa metylantracener. På den relativt höga
bildningstemperaturens räkning finge man ock skrifva närvaron af aromatiska och
hydroaromatiska stenkolsbeståndsdelar, som Pictet delvis kunnat utlösa
med bensol.2 Pictet och liamseyer antaga emellertid på otvifvelaktigt
goda grunder, att större delen af dylika stenkolsbeståndsdelar genom
polymerisation sedan blifvit olösliga i bensol, och dela Donaths åsikt, att
stenkolen äro en blandning af ursprungligen flytande föreningar, som
långsamt stelnat under fortgående polijrnerisotion.
Endast dylika högpolymeriserade konstituenter får man dock ej räkna
med, utan därtill komma antagligen mer lågmolekylära ämnen, som äro
de egentliga gas- och tj är bildarna.
Genom likartade polymerisationer uppstår tydligen också naturlig asfalt,
och Marcusson, som nyligen utfört vackra undersökningar öfver
naturasfaltens beståndsdelar, har påvisat den nära öfverensstämmelsen mellan
1 För citat, jfr Ghem. Ztg. 1919, sid. 497.
2 Dock synes ej uteslutet, att växternas ägghviteämnen medverkat till dessas
bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
