- Project Runeberg -  Taflor af svenska konstnärer / Första serien /
1

(1856-1858) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KÄRRBLOMMAN - 1. Lekkamraterne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

[1]
1.

LEKKAMRATERNE.

––––


Det är ganska säkert att man på sockenkartan, som förvaras i sakristian under
tre lås, kan få veta hvarifrån Starrbäcken har sitt ursprung. Säkert är att
han icke är ett socknens barn, utan kommer från Kimmamo, en skog som
ligger på gränsen mellan vår socken. Det säkra är att jag icke känner huru bäcken
egentligen går; men så mycket vet jag att ur Kimmamo kommer der en bäck, som har brunt
fult vatten, som störtar in i en göl der det klarnar, så att Starrbäcken på andra sidan
är blank som glaset i kronan, som salig kapten på Styrebro skänkte till kyrkan och som
nu hänger framme i koret som en främling; ty en sådan der kristallkrona passar ej bättre
i Guds hus ihop med ett par gamla messingskronor än en sprätt ihop med ett par
kämpar från forntiden, om hvilka klockaren berättar, att de voro klädda i jern från topp till
tå. Det som ändå är säkert, är att Starrbäcken är klar som en kristall när han sedan
slingrar fram genom ängarae, ”puttrande” och liksom småond på småstenen, hvilken
betäcker hans botten, alldeles som en fattig menniska, som hela sitt lif igenom förargar sig
på alla de dumheter, som han dock sjelf fört med sig.

Det var för en hop år sedan — inte precist så längesedan heller, som den der
bäcken dagligen besöktes af en liten flicka. Solbränd var hon om ansigte och händer; men
si de små mjuka föttema, de badades i den klara bäcken många gånger om dagen och
voro så fina och ljusröda, så mjuka och så välbildade att lilla Guds engeln, som sitter
uppe på orgelverket, inte har maken.

Det är underligt här i verlden. De stora behöfva skydd af en mäktig konung, de
andra af mindre mäktige — och si barnet af en mor; men Stina hade ingen mor hon och
ingen far heller — och hennes beskydd, hennes enda stöd här i verlden var gamla


[1]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkonstnar/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free