Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KÄRRBLOMMAN - 5. Mörkamo marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ren och fin som en vattenklöfver
Skall menskobamet på jorden stå.
Skall stå i dyen, men räcka öfver
Och hennes krona bli ren ändå.
Och när på hösten hon vissnar neder,
Och dödens is öfver jorden rår,
Hon sig i tysthet och ro bereder
Att blomma åter till nästa vår.
Hon kunde följa med blinda Hans och sjunga på Mörkamo marknad borta vid
Pottmakars, sade Kajsa försmädligt.
Nu kommo de fram ur skogen och hästen kröp, om möjligt långsammare än förut.
Der stod den vackra Stina, drifvande mormors enda ko ut i sjökanten.
Har du sett till Anders? Stina! frågade Abraham.
Nej inte sen i dag Qorton dagar sedan, då han gaf mig en ny spinnrock, som går
så snällt att I inte kan tro.
3a sa.
Åh hon skall väl spinna för kronans räkning en gång, mumlade Kajsa — det kräket.
Du kan väl be Anders att han kommer hem en gång, sade Abraham.
Åh han har inte hem, kära far — nej det har han inte, blef flickans svar — det
svider nog i Anders många gånger.
Nåh så kör på hästkraken du, afbröt Kajsa snäsande, annars tar jag sjelf tömmame.
Hm hm — ja — och så smackade Abraham och färden fortsattes oppför backen.
Andra dagen var marknad. Skarpe-Petter, alltid ute på vinst, sågs icke till; han
hade slagit sig på Biribi och hade vunnit. Anders sågs icke heller till, utan gamle
Svarfvaren stod der sjelf, iklädd sin grannaste rock, en grön en med jagtknappar, som han
för femton år sedan köpt på jägmästarens auktion.
Anders ville ej råka sin far — det gjorde honom ondt om gubben — och ändå
kunde allraminst han trösta honom.
Abraham och Kajsa sålde sin ko och gingo, åtföljda af Greta, på marknaden.
Ingen kunde undra på att Skarpe-Petter var stygg emot henne; ty hon liknade sin mor
på ett hår — och ”det är ej ens fel om två träta”.
Det led redan mot aftonen, då hastigt mängden började sorla och flocktals begifva
sig till skogen. Hvad står på? firågade Kajsa, som alltid var nyfiken.
Åh det är en, som gjort af med sig.
Hvem då?
Vet inte, han har hängt sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
