Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tros. Gossen blef derföre förtjust öfver gubbens anbud. Gubben begagnade sig deraf,
tog honom med sig till sin atelier, der han blef anställd bland en mängd andra läijungar.
Det löpande året blef ett förtjusningsår för Adrian, ty målarkonsten utvecklade
småningom för honom sina tillgångar. Målarckonsten hade ännu icke blifvit föremål för
estetiska tvister; konstnärerna voro då öfvertygade att naturens efterhärmning var bästa
sättet att framställa lifvet i alla dess vexlingar; de hängåfvo sig derföre helt och hållet
till formens studium, och när de fidgo lifvet öfverflyttadt på duken, då de der utbredde
alla de behag och uttryck, som Gud sjelf satt på sina skapelser, så trodde de sig ha
gjort ett snilleverk. Konsten hade då ingenting filosofiskt — den var ett alster af
genomträngande betraktelse, en slags ursprunglig inblick i naturen, biträdd af ihärdiga
studier, mångfaldiga försök, och utöfvad skicklighet.
Derföre förirrade Brauwer sig icke utaf inbillningsspel; han sökte konsten, såsom
Gud befallt sanningen sökas, med barnatro. Han fästade sin blick på den synliga
verlden, bemödade sig att uppfatta dess form och rörelse. Man såg honom ofta på Harlems
gator följa flickor, som kommo från brunnen, rusiga soldater, grälande qvinnor, och med
raska drag aftccknade han alla vackra eller löjliga åtbörder, som behagade honom.
Dessa ifriga studier verkade stora framsteg, och efter ett par års förlopp böljade
hans taflor att bemärkas af kännare. Gubben Hals hade förutsett detta, hans välvilja
var blott en beräkning, och han begagnade sig skickligt af sin fördel. Han nödgade
gossen till mera flit och sålde hans obetydligaste skizzer för högt pris. Men som Adrians
kamrater böljade att märka hans öfverlägsenhet, så fruktade Hals att gossen skulle blifva
underrättad derom; för att undvika denna fara, stängde han in gossen på ett särskildt
vindsrum och utsatte ett visst arbete för hvar dag. Så blef skickligheten för andra
gången menlig för Brauwer och beröfvade honom hans enda arf, friheten.
Till olycka för honom blefvo hans taflor alltmer eftersökta, och gubbens vinst
ökades. Penningar äro för den girige liksom för drinkaren de starka dryckerna, de öka
törsten, i stället för att släcka den; den gamle målarens snålhet kände till slut ingen
gräns. Han pådref Adrian med hårdhet, förminskade hans föda, tog bort säng och
kläder, så att den stackars gossen önskade sig tillbaka i sin mors mindre grymma våld.
Men Adrians kamrater undrade öfver hans osynlighet, och letade snart ut hvar han
hölls innestängd. Van Ostade, som sedan blef en stor målare, föresatte sig att träffa
Adrian, och lyckades att komma upp i vinden, en dag då gubben var borta. Han
tittade der genom en springa på den dåliga dörren, och skrek i hast af förtjusning, ty han
såg Adrians sista tafla. Han vexlade då några ord med fången och ilade att berätta för
kamraterna hvad han fått se. Alla läijungarne rusade upp att beskåda underverket,
genom dörrspringan. De flesta beundrade det, men några egennyttiga själar, som studerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
