Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsten för att förtjena penningar, förstodo att göra sig vinst. De föreslogo Brauwer att
måla åt dem ”de fem sinnena” och ”årets tolf månader”, för fyra skilling stycket.
Brauwer gick med nöje in derpå, öfverraskad att hans taflor voro värda något.
Van Ostade hälsade på honom oftare, bevisade att han kunde lefva hvar som helst
på sin pensel och rådde honom att fly. Brauwer tvekade, men vintern hade begynt och
det var mycket kallt i vindskammaren. Han fattade mod, målade åtta taflor åt sina
kamrater, fick tjugufyra skilling, slog sönder sin dörr och begaf sig på väg.
Det första bruk han gjorde af sin frihet var att genast byta ut sina penningar mot
pepparkakor. Derpå dref han genom staden utan att hafva något mål.
Hans vilja hade blifvit förlamad i barndomen, så att han förlorat förmågan att
bestämma sig sjelf; han var modlös, de sista månaderna hos Hals hade förstört hans själs
spänstighet. Han hade blifvit ovan vid buller, ljus, rörelse, han kände sig illa till mods
på gatorna, blygdes för sin klena drägt, och var skygg för mötandes blickar, och flydde
slutligen in i en kyrka, der han gömde sig i det mörkaste hörnet under orgeln. Der
knäböjde han djupt nedslagen och gret bittert öfver att träldomen blifvit hans andra natur,
och att han kanske icke dugde för frihet. En man, som knäböjde bredvid honom hörde
hans snyftningar, frågade honom om orsaken, han yppade sin belägenhet, tröstades, och
öfvertalades att låta föra sig tillbaka till Hals. Gubben tog emot honom, förlägen öfver
att se sin girighet upptäckt och löfvade att behandla honom bättre.
Adrian försågs nu med goda kläder, en tobaksbrun spansk rock, röda underkläder
och Chinesiska strumpor. Han fick arbeta i den eldade atelieren, och fick hvad han
behöfde. Nu arbetade han med ökad ifver, medveten om sin skicklighet, fick han en
smula beslutsamhet, som han förut alldeles saknat. Han mognade till man, märkte att Hals
sålde hans taflor, och ehuru han iche förstod deras penningevärde, ansåg han dock bättre
att arbeta för egen räkning, än för en mästares. Han flydde derföre ånyo och till
Amsterdam.
Det var den flandriska skolans gyllene tid; måleriet hade då ännu icke blifvit till—
bakasatt för tulpanvurmen; i Nederländerna funnos utmärkta konstnärer, och ädelmodiga
kännare, som betalte väl. Folket delade de rikas smak, och målarne mottogos Öfverallt
såsom skalderne fordom. Brauwer gick in på det första herberge i Amsterdam, som han
träffade. Han begärde icke annat ån ost och en mugg öl. Under det han väntade tog
han sina penslar och roade sig med att måla på furubordet en doktor Dulcamara, som
han sett på vägen. Då värdshusvärden kom med ölmuggen tvärstannade han vid bordet,
förbluffad öfver hvad han såg, och utbrast:
”Hvad för slag? Kan han måla, han?” Derpå betraktade han figuren nogare och
tilläde: ”jo, jag tackar jag, det der är raskt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
